Mona Olsson (V) är ordförande i Vård- och omsorgsnämnden i Norrköping. Vid lunchtid i går besökte hon, Janne Berglund (S) och Hildegard Jarskog (MP) boende och anställda på Apelgårdens äldreboende i Sandbyhov. Snälla medarbetare på Apelgården bjöd på kaffe och kakor till pressuppbådet som väntade på de försenade politikernas ankomst.
Jag var där.
Apelgården har varit nedläggningshotad. Det är den inte längre. I vart fall inte på kort sikt. Mona Olssons besked var att nedläggningsplanerna har lagts på hyllan till 2015.
Slutet gott, allting gott. Så skulle man kunna sammanfatta det hela. En annan och minst lika relevant sammanfattning är att Vård- och omsorgsnämnden har skött den här saken på ett mycket märkligt sätt.
Tre äldreboenden pekades tidigare i höstas ut för nedläggning. Timmermannen inne i stan, Hallegården i Skärblacka och Östergården i Jursla skulle avvecklas för att hyfsa nämndens bokslut för 2012 och budget för 2013. Nedläggningsplanerna slog ner som en bomb för personal, boende och anhöriga.
Efter några veckor gjorde nämnden i stort sett helt om. Nedläggningsbeslutet för Timmermannens äldreboende stod fast medan Hallegården och Östergården togs bort från den svarta listan. Samtidigt pekades ett fjärde äldreboende - Apelgården - ut som föremål för en ny nedläggningsutredning.
En nedläggning som inte heller den kommer att genomföras. Det var beskedet i går.
"Jag tycker inte om att åka runt och skrämma upp folk", sa Mona Olsson i går. Frågan är varför hon gör det då?
Jag har stor respekt för Vård- och omsorgsnämndens tjänstemän och politiker. De har svåra och samhällscentrala uppdrag. Ekonomiskt ansvarar de för nästan två miljarder kronor i skatteintäkter, statsbidrag och brukaravgifter. De ska få utbudet av särskilda, dyra och kvalitativa äldreboendeplatser att matcha mot efterfrågan.
Mitt intryck är att förvaltningen och nämnden har bra koll på läget. Successiva och långsiktiga förändringar av äldrestödet pågår ständigt. Nybyggnationer av boenden i Åby och Vrinnevi är tänkta att gradvis ersätta mer slitna boenden i Jursla och Sandbyhov.
Mot denna bakgrund är det svårt att känna en liknande respekt för de tvära kasten och utspelen under denna höst.
I går frågade jag Mona Olsson om det var de omfattande protesterna och invändningarna som fått nämndens politiker att retirera i 75 procent av nedläggningsfallen? Så var det inte alls, svarade hon. Jag hoppas att hon slirade lite på sanningen i sitt svar. För om inte protesterna har haft någon betydelse; vad är det då som påverkat politikerna?
Äldreomsorg är en långsiktig bransch. Tunga ekonomiska basfakta som långt inne i oktober krävde nedläggning av 3 äldreboenden är rimligtvis desamma nu i november då det räcker med avveckling av 1 boende. Hummande antydningar om att "nya beräkningar visar" är inte särskilt starka argument i mina öron.
Janne Berglund svarade mer rättframt på samma fråga. "Vi har tagit intryck av sakliga motargument", sa Berglund. Så är det förstås. Fortsätt så.
Och sluta med att skrämma folk i onödan.