Lars Ohly är ledare för Vänsterpartiet. För första gången någonsin befinner sig Ohlys parti i ett regeringsnära sammanhang. Om två och en halv månad kan Vänsterpartiet ingå i en regering tillsammans med Miljöpartiet och Socialdemokraterna.
Lars Ohly äntrade scenen i Almedalen i går kväll. I Almedalen talar varje parti för sig själv. I dagens hårda blockpolitik tolkas emellertid partiledarnas uttalanden som uttryck för rödgröna respektive alliansborgerliga åsikter. Ohly var därför noga med att understryka att han talade om "visioner" långt bortanför nästa mandatperiod innan han började räkna upp sina krav på förändringar i samhället.
Det var en nödvändig konsumentupplysning från Ohlys sida. Skulle det bli regeringsskifte kommer han att få strida oerhört hårt för att få igenom ens någon av de elva (!) punkter han räknade upp från Almedalens scen.
Ohly vill öka lärarantalet med 10 procent i landets skolor. Kollektivtrafiken ska vara gratis. En massa hyresrätter ska byggas. Alla privata välfärdsföretag ska förbjudas. Tandvården ska bli nästan gratis. Arbetslösa och sjukskrivna ska få det bättre. Pensionärerna ska inte betala högre skatt än löntagarna.
För att nu nämna något.
Lars Ohly var ute efter att markera Vänsterpartiets riktning. Visa vad och vilka som Vänsterpartiet bryr sig om mest. Och det lyckades han nog med. Utan att därmed ställa till problem för det rödgröna blocket. Lars Ohlys Vänsterparti "vill" driva politiken i en viss riktning. Men V ställer inga oomkullrunkeliga krav.
I söndags kväll stod statsminister Fredrik Reinfeldt på Almedalens scen och talade föraktfullt om politikens särintressen. Moderaterna står över sådant, hävdade Reinfeldt. M är en representant för allmänintresset.
Lars Ohly gav svar på tal i går kväll. I själva verket väljer Moderaterna - precis som alla andra partier - vilka särintressen som de betraktar som allmänna, sa Ohly. För Moderaterna är höjd fastighetsskatt för ett litet antal fastighetsägare ett allmänintresse. Medan arbetslösa ungdomar är ett synvilleliknande särintresse. Vänsterpartiet gör den rakt motsatta bedömningen. Så är det. Ohly punkterade elegant och effektivt moderatledarens uppblåsthet.
Vänsterpartiet bryr sig inte om trängseln i politikens mittenrike. Det gör att de syns mer. Eller att de i vart fall har chansen att synas tydligare än andra partier. När jag lyssnade på Ohly i går kväll slogs jag dock av att Vänsterpartiet saknar en rejäl Fråga. Miljöpartiet har sitt klimat. Folkpartiet har sin skola. KD har sin religion. Sverigedemokraterna har sitt invandringshat. Men vad har Ohly? Hans elva punkter långa kravlista är svar nog. Det är för spretigt.
Jag tror att Vänsterpartiet måste bestämma sig för en sak som de driver stenhårt. I går försökte Ohly lansera sitt parti som "Välfärdspartiet". Men det är för flummigt. Alla pratar dessutom om välfärd i dessa valtider.
I talet sa Ohly inget om Afghanistan. Det borde han kanske ha gjort?