Centerpartiet och Socialdemokraterna har mångs likheter som partier. Att gå på ett Centermöte - utanför Stureplan möjligen - är ungefär som att gå på ett Sossemöte. Jordnära kvinnor och män som resonerar sig fram till slutsatser som ofta hamnar i skärningspunkten mellan vad som är önskvärt och praktiskt möjligt.
Centerpartiet har sin bakgrund i det gamla Bondeförbundet. Därmed var de rökta på förhand när Socialdemokraterna - med sin bakgrund i LO och arbetarklassen - bröt fram i politiken för snart hundra år sedan. Arbetarna blev fler medan jordbrukarna blev färre i samhället. Därför blev S och inte C 1900-talets dominerande regeringsparti. I det grundläggande förhållningssättet till politik och samhälle är dock partierna mycket lika.
Socialdemokraterna har nyligen valt sig en ny ordförande. Centerpartiet är i färd med att välja en ny ledare efter Maud Olofsson. Båda partierna söker sig nya roller i det nya samhället. S inleder sökandet med ett trettioprocentigt stöd i ryggen. C är glada varje gång en SIFO ger dem fem procent.
Annie Lööf har enligt en rundringning som TT gjort ett starkt stöd som ny ledare för Centerpartiet. Förmodligen blir det så. Ytligt sett är hon så olik Socialdemokraterns Håkan Juholt som det är möjligt att bli. Politik är emellertid betydligt djupare än kvällstidningsrubriker. Blir det en rejäl uppluckring av de nuvarande blocken så tror jag att det faller sig rätt så naturligt att Centern och Socialdemokraterna sätter sig ner för ett allvarligt snack om livet och tingen.
Det vore bra för Sverige.