Det finns ett obehagligt drag av personinriktad oförsonlighet hos några av dem som kommenterar Socialdemokraternas nuvarande problem. Personer är sammanflätade med den politik de företräder.
Det är självklart att politiska personer kritiseras när det går knackigt för den politik de företräder. Så ska det vara. Men lite besinning är aldrig fel.
Jenny Wennberg är politisk redaktör på Arbetarbladets S-märkta ledarsida. Häromdagen skrev hon att efter det katastrofval som S gjorde så "kan inte hänsyn tas till individ. Vill Socialdemokraterna rädda partiet måste man också ta ansvar för partiet genom att göra sig av med barlast i form av individer som uppenbart inte är vare sig förmögna eller kvalificerade att leda partiet framåt."
Wennbergs oförsonlighet riktas främst mot partisekreteraren Ibrahim Baylan. Men eftersom hon skriver i pluralis så anser hon att det är fler individer än Baylan som partiet ska "göra sig av med".
Katrine Kielos är ledarskribent på Aftonbladet. Nyligen skrev hon en i och för sig läsvärd artikel om socialdemokratins navigeringsproblem i tillvaron. Artikeln avrundas med att Kielos kräver att Sven-Erik Österberg, Thomas Östros och Mona Sahlin ska bort: "Ni har gjort det sämsta valet i modern tid eftersom ni inte kunde läsa samtiden. Flytta på er. Det är inget personligt. Bara flytta på er."
Ledande företrädare får vara beredda att ta konsekvenserna när det går dåligt. Fler än Sahlin kommer säkerligen att gå.
Men det är fördummande att tro att valnederlaget därför berodde på de fyra individer som Wennberg och Kielos vill göra sig av med. Riktigt obehagligt blir det om vi tror att S blir ett bättre parti om dessa fyra rensas bort.