Ship to Gaza är så vitt jag förstår en fredlig och humanitär organisation. Sedan starten 2008 har flera mindre expeditioner med förnödenheter släppts in till den av Israel avskurna Gazaremsan.
Ship to Gaza är förstås också en i mina ögon rättmätig opinionsbildning mot belägringen av Gaza. Vi ska inte blunda för att den flotta som seglade mot Gaza i går, var betydligt mer politisk än tidigare seglatser. Båten som angreps militärt var snarare aktivistisk än humanitär.
Folkrättsexperten Ove Bring antydde (svd.se) i går att båten kom från Turkiet i det muslimska brödraskapets regi. Fartyget var dock inte ett fientligt militärt fartyg.
"Uppgifter tyder på att de israeliska styrkorna helt klart har använt övervåld", sa Malcolm Smart, chef för Amnestys Mellanösternavdelning i ett pressmeddelande i går.
Israels säkerhetsläge är naturligtvis prekärt. Det tar emot att sitta här i det fredliga Norrköping och skicka ut pekpinnar och fördömanden i parti och minut. Just med tanke på Israels utsatta läge är det dock obegripligt att regeringen nu ser ut att bränna sina relationer med Turkiet; Israels enda muslimska samtalspartner i regionen.
Politik på den här nivån och under de här omständigheterna är ett tjuv- och rackarspel. Kanske var det huvudsakliga syftet med det stora turkiska deltagandet i Ship to Gaza just att provocera Israel till våldsamma attacker mot den turkiska båten? Med förhoppningen att detta skulle tvinga Turkiets regering att klippa banden med Israel. I så fall ser operationen ut att ha lyckats. Turkiets premiärminister Erdogan liknade i går Israels attack vid "statsterrorism".
Israels agerande framstår som stereotypt och förutsägbart.
Det räcker inte att ha en stark armé och vältränade kommandosoldater. Man måste vara smart också. Rentav humanitär kanske?