Anna Ekström är generaldirektör på Skolverket. Under alla sina år som statssekreterare (S) och ordförande akademikernas fackförbund Saco har hon skapat sig ett solitt renommé som vederhäftig och stringent. Hon är - om uttrycket tillåts - en av mina favoriter i det offentliga Sverige. I går publicerade Ekström tillsammans med Skolverket resultatutvärderingschef Sverker Härd en artikel på SvD Brännpunkt som polerade anseendet än mer.
Anna Ekström och Sverker Härd skriver om den bristande likvärdigheten mellan Sveriges skolor. De konstaterar att "samtidigt som andelen elever som når högsta möjliga betyg ökar, så ökar också andelen obehöriga till gymnasieskolan". Mot denna utveckling ställer författarna de två klassiska parollerna för det som brukar kallas den sammanhållna skolan: "Elevernas sociala bakgrund ska inte spela någon roll för studieresultaten och det ska inte spela någon roll vilken skola en elev går i".
Här finns uppenbart stora avvikelser mellan terrängen och kartan. Frågan är vilken strategi som staten ska använda sig av för att åstadkomma förbättringar; tvinga in terrängen i den gamla kartan eller anpassa kartan till den nya terrängen? En av de starkast pådrivande krafterna för ökade skillnader mellan skolor är enligt Ekström/Härd det fria skolvalet. Skolverkets analys är att "den socioekonomiska segregationen tilltar inte dramatiskt, men segregationen mellan skolor med avseende på utländsk bakgrund ökar märkbart". Men resultatskillnaderna mellan skolorna kan "endast till en viss del förklaras av ökad skolsegregation i traditionell mening som föräldrarnas utbildningsnivå och utländsk bakgrund", skriver Ekström/Härd.
Enligt Skolverket är det nya som inträffat att elever med hög studiemotivation och starkt engagemang i läsning samlas på skolor där det finns många andra studiemotiverade elever. Studiemotivationen förstärks av andra studiemotiverade elever och av lärarnas förväntningar. På motsvarande sätt samlas mindre studiemotiverade elever på skolor där studielusten minskar än mer genom umgänget med andra omotiverade elever och låga förväntningar från lärare.
Anna Ekströms och Sverker Härds inlägg innebär ett stort steg framåt för den offentliga skoldebatten.
1. Studiemotivation - läshuvud som de gamla sa - kan inte och ska inte göras ensidigt synonymt med inkomst och etnicitet. Sammanblandningen av ursprung/bakgrund och studieförmåga är annars legio i den smått fördummande diskussionen om skolan och om det fria skolvalet. Ett slags 1970-tals, stelt och ryggmärgskollektivt tänkande dominerar fortfarande i skolpolitikens offentliga rum.
2. När utvecklingen visar att elever - oavsett bakgrund - med väckt studiemotivation söker sig till skolor där deras motivation stimuleras så ökar trycket på de skolor där motivation inte göds och förädlas. Alla skolor ska vara bra skolor, skriver Ekström/Härd i Svenska Dagbladet. Så är det. De som är bra är redan bra. Det är bra. Nu är uppgiften att se till att de skolor som inte är bra blir bra.