Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) har högst förtroende av riksdagens alla partiledare. Så förhåller det sig i vart fall om vi ska tro på Demoskops undersökning som publicerades i Expressen i går. Inget förvånande med det. Att statsministern åtnjuter stort förtroende är faktiskt helt i sin ordning och precis som det ska vara.
Lika naturligt är att Stefan Löfven (S) skuggar Reinfeldt i förtroendeligan. Löfven är oppositionsledare, Vad det lider kommer Stefan Löfven att utmana Fredrik Reinfeldt om uppdraget som regeringsbildare.
Vid två tidigare Demoskopmätningar i juni och augusti har Löfven legat snäppet före Reinfeldt. Vilket heller inte var konstigt. Stefan Löfven tillträdde i januari. 2012. Han axlade ledarskapet efter en ur S-perspektiv fasansfull period där det stundom kändes som om det var hugget eller stucket om partiet över huvud taget skulle överleva. Opinions- och förtroendesiffrorna var på väg rakt ner i källaren.
Med tanke på socialdemokraternas mycket långa dominans som regeringsparti var förfallet en omskakande upplevelse även för många människor långt utanför kretsen av medlemmar och sympatisörer. Socialdemokraterna var en institution i svenskt samhällsliv. Det känns och märks när institutioner krackelerar. Tillvaron gungade liksom till.
När Stefan Löfven steg in på scenen drog många en suck av lättnad. Lättnadssuckarna berodde inte nödvändigtvis på starka sympatier för S-politiken i sin helhet. Jag tolkar det snarare som om många människor - framförallt i de generationer som växt upp och levt i ett Sverige där en S-regering var lika vardagligt och självklart som årstidernas gång - uppskattade att saker och ting återgick till det normala.
Socialdemokraterna steg som en raket i opinionsmätningarna. Stefan Löfven mötte ett stort medborgerligt förtroende. Nu har vardagen hunnit i kapp. Förra årets megakris är glömd. Socialdemokraternas normala och konjunkturavvägda opinionsstöd ligger någonstans runt 32-34 procent. Partiledaren Stefan Löfven inger nästan lika stort förtroende som statsminister som den sittande statsministern. Vilket inte alls är illa.
Socialdemokraterna har på det stora hela taget ett ganska gott utgångsläge inför de kommande och avgörande 23 månaderna fram till nästa val. Det märks tydligt att S partiledning har återgått till formulär 1 A. Partiet strävar efter att i varje läge uppträda som ett regeringsparti. Vilket är klokt. Reinfeldts förtroendeposition och moderaternas stadiga tillvaro som ett nästan lika stort parti som S indikerar nämligen att stora grupper av medborgare är hyfsat nöjda med hur landets sköts under alliansen. Att gå till frontalangrepp mot Reinfeldt är på ett psykologiskt plan synonymt med ett generalangrepp på breda väljargrupper. Sådana angrepp gagnar knappast uppdraget att bryta alliansens grepp över Rosenbad.
Stefan Löfven och hans partiledning siktar in sig på kritik mot arbetslösheten och bristerna i utbildningssystemet. Det tror jag att många uppfattar som en rimlig hållning. Med S i regeringsställning blir Sverige ungefär som det är i dag. Skillnaden gentemot nuet är att arbetslösheten kommer att vara lägre och utbildningskvaliteten högre.