politikens persongalleri förändras är vare sig konstigt eller dramatiskt. Det udda i sammanhanget är att S förnyar redan nu; ett och ett halvt år före valet. Risken är stor att den tydlighet inför väljarna som man eftersträvar i stället kommer att ända i politisk röra, infekterade strider och "förlamade" politiker.
Kommunstyrelsens ordförande Mattias Ottosson har meddelat att han vill kandidera till riksdagen 2010.
Socialdemokraterna behöver därför vaska fram en ny kandidat till posten som kommunstyrelseordförande.
Enligt vad jag erfar har såväl Eva Andersson som Lars Stjernkvist svarat jakande på valberedningens förfrågningar. Båda kan tänka sig att efterträda Ottosson. Så långt är allt gott och väl. Andersson och Stjernkvist är två goda kandidater. Och hugade kandidater bör de förbli i åtminstone ett år till.
Som upplägget nu är så kommer en av dem att ha besegrat den andre redan om några månader. Vad är det för mening med det?
Den som blir utsedd till toppkandidat riskerar att mista sin fräschör innan det är dags att på allvar möta väljarna. Den som inte blir utsedd riskerar att undermineras i sitt kommunalpolitiska arbete under den stora del av mandatperioden som återstår.
Låt istället tiden ha sin gång. Valrörelserna är korta och intensiva. Om man låter tiden ha sin gång löser sig de flesta problem av sig själva. De mest lämpliga kandidaterna träder fram som tämligen självklara. Nya toppkandidater bör träda fram i hyfsad närhet till ett val. Det är då som väljarnas uppmärksamhet på politik är som störst.