Norrköpings skolor kan inte fuska längre
Föräldrar och barn demonstrerade utanför Victoriaskolans i onsdags. Foto: Anita Kjellberg
Foto: Kjellberg Anita
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I fredags samlades politiker och tjänstemän från Norrköpings skolförvaltning för att diskutera vad som bör göras. Tre huvudalternativ presenterades. Ska man försöka tolka stämningen på mötet så tycks ingen skola hotas av nedläggning. Jirina Klevstigh från moderaterna tyckte för sin del att uppslutningen runt alternativ tre - där alla skolor blir kvar - var en "behaglig överraskning". Vänsterpartiets Lotta Andersson ansåg att det "vore dumt" att nu lägga ned skolor som inom några år kommer att behövas igen. Och Stjernkvist tycktes vara nöjd han också. Förmodligen har han aldrig på allvar övervägt att gå fram med ett snabbt beslut om nedläggning utav någon skola. Avsikten med höstens "oros-spridande" turné på skolorna har i stället varit att öka medvetandet om att det krävs förändringar om skolorna ska kunna klara sig i konkurrensen. Det är klokt agerat. Beslut om nedläggning av skolor ska aldrig komma som blixtar från en klar himmel. Nu är grunden lagd för ett verkligt seriöst och lokalt förbättringsarbete.
Om det trots allt skulle visa sig att en eller flera skolor fortsätter att tappa elever i en sådan omfattning att en fortsatt drift inte längre är försvarlig, så finns goda förutsättningar för att skolan så att säga "lägger ner sig själv" utan någon större dramatik och utan omfattande och uppslitande protester. Dagens skolpolitiker förfogar inte över de styrmedel som tidigare fanns i skolförvaltningen. Man kan till exexempel inte lyfta över ett antal elever från Smedby från Hagebyskolan - där de enligt den kommunala planen hör hemma - och till någon annan kommunal skola där det saknas elever. Eleverna väljer, i mån av plats, själva var de vill studera.
Idag finns det kort sagt få möjligheter för skolägarna att fuska. Skolorna utvärderas ständigt av elever och föräldrar. En del av de kriterier som eleverna använder för att välja skola är givetvis ibland irrationella ur ett strikt kunskapsmaximerande perspektiv.
Kompisar, rykten om slapp eller sträng ordning på olika skolor, skolmatens menyer och lokalernas läge och fräschör styr många enskilda elevers val av skola. Men sammantaget finns det inga möjligheter att på ett trovärdigt sätt försöka bortförklara att en skola som har fullt med elever är synonymt med en bra och resultatkapabel skola för de elever som går på skolan.
Norrköpings högstadieskolor har nu fått chansen att visa att de verkligen är bra skolor för tillräckligt många elever. Att kraven på förbättring är på allvar den här gången kan det knappast råda något tvivel om ute på skolorna.