De utstrålar vilja och dådkraft och gör saker på ett självklart och otvunget sätt. Att vara entreprenöriell är i mina ögon en personlig egenskap. Entreprenörer finns överallt.
I går besökte jag föreningen Rädda Strömparkens manifestation mot kommunens planer på att bygga ett tämligen högt hus i anslutning till parken. Man kan tycka vad man vill om husbygget som sådant. Själv vet jag inte riktigt vad jag tycker.
Själva mötet i Strömparken var väl ingen klockren höjdare. Jag försökte provocera en av talarna - folkpartiets Åke Bjurhamn - genom att säga att sammankomsten påminde om vänstersektmöten på 1970-talet; talarna var ungefär lika många som vad publiken var stor. Men han bara skrockade förnöjt.
Det som gör intryck på mig är att Bjurhamn och de andra i föreningen verkar vara fullständigt övertygade om att de kan vinna kampen mot kommunen, mot Länsstyrelsen och mot den förmodligen stora och tysta majoritet som likt mig själv har svårt att tända till på frågan om ja eller nej till ett hus.
Reidar Svedahl är talesperson för föreningen. Och en entreprenör ut i fingerspetsarna. Svedahl och hans kompisar i föreningen är goda exempel på det civila samhällets entreprenörer. Som inte suckar och ger upp. Utan som mal på för det de tycker är rätt och riktigt. Man behöver inte hålla med dem i det de gör. Men de bör ha respekt för det de gör. Och för att de orkar hålla på.
Sigge Bilajbegovic är entreprenör i affärssamhället. Häromdagen träffade jag honom ute på en stor grästomt i Jurslaområdet. Där ska han låta bygga en ny och vad jag förstår magnifik ny hall för sin bilfirma PlatinumCars. Bilajbegovic har en i sammanhanget klassisk bakgrund. Han gav inte alltid järnet som student på Bergska skolan i Finspång. Året efter examen trädde han fram som Sveriges mest framgångsrika dammsugarförsäljare. Hoppade av en chefskarriär i ett stort företag. Började sälja bilar i egen firma. Firman växte. Och nu vill han växa ännu mer.
Viljan att växa är det som skiljer entreprenören från företagaren i affärssamhället. Det är växandet och gränsbrytandet som skapar nya jobb, nya affärer och nya möjligheter. Visst finns det också stora risker. Men den som står still på samma plats för länge lever heller inte riskfritt.
De Geergymnasiet är en gammal skola i Norrköping. På den militäriskt pampiga byggnaden finns inskriptionen "Högre allmänt läroverk" kvar från förr. I onsdags stod jag på gymnasiets skolgård för att spana in avgångselevernas mäktiga mösspåtagningsceremoni.
Johan Norman är rektor på De Geer. Förra året fick han Rektorsakademins pris som mest "medmänskliga rektor". Normans tal till eleverna underströk varför han fick priset. Hans ledarskapsfilosofi bygger på att styra genom gruppen. Elever och medarbetare involveras i skolans värde- och moralbyggande. Johan Norman är en entreprenör i det offentliga samhället. För den som vill och vågar finns det stort utrymme att göra skillnad även i det kommunala.