Revisorn Peter Åbrodd inledde fullmäktigepolitikernas granskning av årsredovisningen i går eftermiddag. Det var en tuff inledning.
"I stort sett alla nämnder har bristande internkontroll; särskilt när det gäller upphandlingar. Fyra nämnder; Byggnads- och miljöskyddsnämnden, Gymnasienämnden, Överförmyndaren och Socialnämnden klarar inte fullmäktiges ekonomiska mål", sa Åbrodd. Enligt revisorerna har Socialnämnden varit så ”passiv” att de riktar en ”anmärkning” mot nämnden.
Jag var där.
Fullmäktige följde revisorernas förslag. Att en nämnd prickas på det här sättet är tämligen unikt i Norrköping. Det ekonomiska underskottet i nämnden är också smått unikt; nästan 53 miljoner kronor. Socialnämnden fick stark kritik även för den ekonomiska förvaltningen 2011. Ledamöter och tjänstemän i nämnden kan nog se sig om efter nya uppdrag om 2013 års resultat inte innebär en klar förbättring. I går var det bara tre av fyra sverigedemokrater som yrkade på att Socialnämnden inte skulle beviljas ansvarsfrihet. Nästa år vid den här tiden kan det se helt annorlunda ut.
Årsredovisningen är en guldgruva för alla som vill veta vad Norrköpings kommun gör, vad kommunen gör bra och mindre bra.
Norrköpings grundproblem syns tydligt i årsredovisningen. Arbetslösheten är väsentligt högre i Norrköping än i jämförbara städer; vilket leder till höga sociala kostnader och lägre köpkraft. Skolresultaten har en rejäl förbättringspotential; inte minst när det gäller avhoppen från gymnasieskolan. Budgetdisciplinen är otillräcklig; vilket revisorerna övertydligt visade i sin rapport. Bostadsbyggandet slackar; vilket skapar hinder för Norrköpings dynamik och tillväxt.
2012 var inte ett förlorat år. Men heller inte ett framstegens år.
Det finns självklart inga snabba klipp och trix att ta till för att lyfta resultaten från det ena året till det andra.
Problemet är att arbetslösheten har varit högre och skolresultaten sämre i Norrköping under en lång radda år. Risken finns att det redan har gått så långt att underpresterandet har blivit en del av stadens struktur.
Revisorernas kritik av hur de politiskt tillsatta nämnderna fungerar antyder samtidigt att det här och där saknas målmedvetenhet och målinriktning i kommunens styrning. Mellan raderna i rapporten och i flera av inläggen under den långa debatten i går kväll anade jag inställningen att "det blir som det blir när det är som det är." Vilket är en förödande inställning när det är som det är.
Skolkommunalrådet Olle Johansson (S) hävdade i ett anförande att skolan i Norrköping på många sätt är bättre än vad den framstår som i de nationella jämförelserna.
På ett sätt är det lätt att känna sympati med Johansson. Han lever nära skolorna, lärarna och rektorerna. Han ser deras slit och engagemang. Samtidigt är det riskabelt att som Johansson ge sig in på förklaringar som bygger på att svenskfödda elevers meritvärden ligger på Sverigesnittet. Medan elever som är födda utomlands har betydligt sämre meritvärden. Så är det förstås i många fall. Men Norrköping har de elever som Norrköping har.
Ska Norrköping lyftas så behöver alla elever en skola som kan lyfta dem. På motsvarande sätt behövs företag och företagare om det ska bli några nya jobb. Byggare om det ska bli några hus. Och det krävs politiker som inte låter det bli som det blir.