Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Nollvisionen är trams

Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX /

Norrköping2008-01-03 03:00
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I Sverige finns drygt fem miljoner registrerade motorfordon. Bilarna, lastbilarna, bussarna, motorcyklarna och mopederna kör omkring på ungefär 150 000 kilometer statliga, kommunala och enskilda vägar. Under den senaste 10-årsperioden har ca 500 personer omkommit i trafiken per år. Eftersom antalet förare och fordon som trafikerar vägarna har ökat med ungefär 15 procent sedan 1996 så måste det beskrivas som en framgång att antalet döda inte rakat i höjden under det senaste decenniet. Jämför vi med massbilismens upptakt vid mitten av 1960-talet då 1300 personer per år fick sätta livet till så är 2007 års facit på 490 döda en odiskutabel framgång. nn Trafiken har ökat dramatiskt och dödsolyckorna har minskat minst lika dramatiskt. nn Men Sverige vore inte Sverige om inte trafikpolitiken innehöll en nollvision för trafikdöden. I mitten av 1990-talet beslutades att som ett första steg i marschen mot noll döda i trafiken, skulle antalet trafikoffer halveras mellan 1997-2007. Enligt nollvisionen skulle det således ha omkommit högst 270 personer i trafiken förra året. Det som för lekmannen såg ut som en framgång förvandlades därmed till en rejäl motgång. Vägverket är statens ansvariga myndighet för trafiksäkerhetsfrågor. I ett pm "Analys av trafiksäkerhetsutvecklingen 1997-2007" konstaterar Vägverkets tjänstemän emellertid på förtjusande byråkratsvenska; "att beskriva nollvisionen och arbetet mot etappmålet som ett stort misslyckande är lika fel som att beskriva det som en framgång". Längre fram i Vägverkets analys syns det än mer tydligt hur skribenten vrider sig som mask på kroken för att komma loss från den verklighetsfrämmande nollvisionens grepp. I slingriga meningar konstateras t ex att: "Målet om en halvering av trafikdöden från 1996 till 2007 sattes i den djupaste lågkonjunktur vi haft på mycket länge. Nu är vi inne i en kraftig högkonjunktur vilket påverkar utvecklingen åt andra hållet. Utfallet 2007 på ca 490 omkomna innebär i realiteten 20 färre döda gentemot 1996. Väljer man att med de för dagen bästa metoderna eliminera inverkan av hög- och lågkonjunktur så får man en mer nyanserad bild. Man finner då att dödstalen minskat med i storleksordningen 150 sedan 1996. Från en för 1996 mer rimlig risknivå på ca 580 omkomna har man på 10 år nått en nivå på ca 430. Utan dessa åtgärder skulle alltså utfallet 2007 ha blivit en bit över 600 dödade och om vi nu befunnit oss i samma lågkonjunktur som i mitten av nittiotalet skulle vi troligtvis ha hamnat på ca 360 dödade för 2007." nn Hängde ni med? Gjorde ni inte det så är det inget skämmas för. Det jag tror att Vägverket försöker säga är att det nollvisionära beslutet om en halvering av trafikdöden var helt orealistiskt när det togs. Antalet dödsbringande olyckor på vägarna påverkas av oerhört många faktorer. Endast ett fåtal av faktorerna är påverkbara genom direkt trafiksäkerhetsarbete, vilket är Vägverkets ansvarsområde. Vägverket har t ex ytterst begränsade möjligheter att påverka världsekonomins konjunkturer. Och även om vi leker med tanken att Vägverket styrde över konjunkturerna så är jag inte säker på att man skulle förorda ständig lågkonjunktur som ett medel för att minska antalet dödsoffer i trafiken. nn Varje dödligt olycksfall är tragiskt. Bakom statistikens torra siffror finns tiotusentals anhöriga, vänner och bekanta som drabbats hårt av ett barns, ett syskons, en förälders och/eller en nära väns plötsliga bortgång. Men olyckor och dödsfall i trafiken kan inte visioneras bort i statliga beslut. Folk kommer att dö i trafiken även framöver. Självklart ska vi göra vad vi kan för att minska riskerna. Och trafiksäkerhetsarbetet är faktiskt framgångsrikt. Antalet barn som omkommer i trafiken har minskat kraftigt. I stort sett alla biltrafikanter använder bilbälten. Mitträcken, motorvägar och allt säkrare bilar sparar hundratals liv varje år. Tätortsolyckor med dödlig utgång faller i antal. Säkerligen finns det betydligt mer att göra för att begränsa trafikdöden under det kommande decenniet. Men nollvisionen är inte en del av ett fortsatt framgångskoncept. Nollvisionen är trams.
Läs mer om
Norrköping