LEDARE: Nils Lundgren tänker klokt

Motståndarna till Lissabonfördraget hävdar - som alltid - att fördragets syfte är att förvandla EU till en kärnvapenbestyckad superstat med diktatoriska drag. Det är - som alltid - en grov överdrift. Lissabonfördraget är ett typiskt EU-dokument. Å ena sidan ger fördraget unionen tillgång till mer effektiva beslutsrutiner. Å andra sidan ger fördraget större inflytande för de nationella parlamenten. Men för den sakens skull finns det absolut inga skäl att avfärda all kritik mot EU: s utveckling. Häromkvällen lyssnade jag på junilistans Nils Lundgren. Han höll ett kort föredrag i P1-programmet Obs. I sitt radioanförande avverkade Lundgren snabbt de rituellt partipolitiska anklagelserna mot Lissabonfördraget. Därefter blev Nils Lundgrens föreläsning riktigt intressant. Europas och EU: s viktigaste framgångsfaktorer är, enligt Lundgren, den "institutionella konkurrensen" mellan nationalstaterna och möjligheten till "flexibel integration" i EU-samarbetet. Mycket talar för att Nils Lundgren har rätt. Flexibel integration används flitigt inom dagens EU. Alla medlemsländer är inte med på allt, vilket möjliggör samarbeten i olika takt och med olika omfattning. Konkurrensen mellan medlemsländerna är också påfallande stark. EU-ländernas ledare fattade år 2000 beslut om den s k Lissabonstrategin. Syftet var att EU år 2010 skulle vara "världens mest konkurrenskraftiga, kunskapsbaserade ekonomi". Men ansvaret för genomförandet av strategin lades helt på varje medlemsland för sig. Utfallet är också högst varierat. Spännvidden är enorm mellan de olika länderna. Varje land har sina egna mixar av regleringar, frihet, skatter, utbildningsprogram och sociala trygghetssystem. Och så måste det vara. Där alla tänker lika, blir inte mycket tänkt.

Information till våra läsare

Ledare: Nils Lundgren tänker klokt

I dag säger riksdagen ja till Lissabonfördraget. Jag har inga större problem med Lissabonfördraget. Om jag varit riksdagsledamot hade jag kunnat rösta ja utan att behöva korsa fingrarna.