Det politiska minnet är kort. Det som har vart det har vart. Hur det blir framöver återstår att se.
De tre partierna S, V och MP lösgör sig nu från varandra. Navelskådandets tid är inne. Vänsterpartiet har ett viktigt vägval framför sig. Miljöpartiet likaså. Socialdemokraterna har däremot inte så värst mycket att välja på.
Ledare
Vänstern har påverkats av arbetet i regeringsutmanarkoalitionen. För första gången någonsin har V: s partiledning, riksdagsgrupp, distriktsordföranden och många medlemmar fört en valrörelse där siktet varit inställt på regeringsmakten.
Vänstern har steg för steg arbetat sig ut ur sitt nedärvda utanförskap. De värsta övertonerna har skruvats nedåt i skalan. Betyg, budgetdisciplin, skattesänkningar, EU och en hel del allmän realism i övrigt har sköljt in över partiet.
Hur mycket av dessa påtagliga förändringar kommer att finnas kvar i de motioner som Vänsterpartiet lägger i riksdagen nästa år och året efter det? V kan välja att vika av vänsterut igen. På vänsterflanken finns mer luft och utrymme.
Emot en sådan utveckling talar att vänsterkanten är tämligen gles på väljare. För en sådan utveckling talar att V uppenbart har haft svårt att hävda sig i konkurrensen om mittenvänsterväljare.
Personligen hoppas jag att Vänstern fortsätter på den inslagna vägen. Det vore synd att slänga två års tillnyktringsinvesteringar på sophögen.
Jag tror att de har mycket att vinna på att visa väljarna att de kan vara trovärdiga utan att mamma Sahlin håller dem hårt i örat.
Miljöpartiet väljer förmodligen att återvända till sina blocklösa rötter. Det är där de hör hemma.
Till våren väljs två nya språkrör. Av allt att döma kommer Gustav Fridolin och Mikaela Valtersson att utses. De har ett par år på sig att etablera MP som ett eget grönröttblått block med modernitet och naturvetenskap på programmet.
Givet katastrofläget för de två mycket små borgerliga regeringspartierna kan MP mycket väl bli kungamakare efter riksdagsvalet 2014.
Socialdemokraterna är Socialdemokrater. Partiet har på gott och ont sin historia som Det partiet att släpa på. Svensk politiks utvalda folk befinner sig nu lite på dekis. Det är bara att bita i det sura äpplet. Här finns inga block att välja mellan. Här finns inga tvära vänster- eller högergirar att göra. Partiets enda rimliga val är att bestämma sig för vad Socialdemokrati egentligen betyder i dessa yttersta av dagar.
Villa, Volvo och Vovve har varit ett vinnande upplägg i smått eviga tider. Jag tror inte att det är så mycket krångligare nu för tiden.
Skuggan från 2010 års valrörelse lättar nu så sakta. Partierna skakar av sig slagfältsdammet och kryper in i sina iden över vintern.
När vårsolen återigen väcker de partipolitiska lustarna till liv så kommer gårdagens rödgröna skuggbudget att vara gårdagens i ordets alla bemärkelser.