Ryssland, Kina, Afghanistan, Egypten och Irak är några av de länder som för dagen kämpar med övergången från diktatur/klanvälde/militärstyre och till någon form av demokrati. Vi följer processerna i medierna och noterar framsteg och bakslag. Vi har också via tidigare generationer nedärvda erfarenheter av Sveriges långsamma omvandling till en stabil demokrati. Men hur går det till när den omvända resan genomförs; när en demokrati förvandlas till en brutal diktatur?
På Niederkirchnerstraße i Berlin finns en utställning som ger kunskaper i ämnet på ett ruggigt detaljerat och sakligt sätt.
Jag var där i går.
Niederkirchnerstraße var tidigare Prinz-Albrecht-Straße och centrum för såväl den tyska nazistatens rasistiska och antisemitiska terrororganisationer SS och Gestapo som för diktatorn Adolf Hitlers rikskansli.
Sedan 2010 finns den permanenta utställningen ”Terrorns topografi” på platsen där de forna övergreppen mot mänskligheten orkestrerades.
En slagkraftig del av utställningen ägnas helt åt året 1933. Under det året togs väsentliga steg för att omvandla Tyskland från en hyfsad mellankrigsdemokrati och till en brutal diktatur.
Nazisterna gick grundligt till väga. I propagandan gjordes den judiska befolkningens till skurkar.
Partiets råskinn i stormtrupperna hetsade mot judiska köpmän genom bojkottaktioner. Människor med judisk börd misshandlades, torterades, förföljdes och mördades. Spektakulära bokbål där för nazisterna misshaglig litteratur eldades upp genomfördes under stort medialt ståhej i Berlin och i ett tjugotal andra tyska städer.
Riksdagsledamöter från det socialdemokratiska och kommunistiska partiet mördades och/eller tvingades bort från sina ämbeten med andra råa metoder. De statliga verken, universiteten och övriga delar av den offentliga förvaltningen rensades på oliktänkande och försvann från sina jobb; i många fall genom plötsliga dödsfall.
Stora fackföreningar upplöstes och förbjöds. De ersattes med nazistkontrollerade ”arbetarorganisationer”.
Samtidigt agiterade nazistpartiets politiska avdelningar för att genomföra en folkomröstning där Ja eller Nej för ett totalitärt styre skulle avgöras av medborgarna. Med en gigantiskt stor majoritet röstade tyskarna för att ge Adolf Hitler oinskränkt makt i staten. Forna och varandra balanserande ämbeten som rikskansler och president avskaffades till förmån för en Führer.
Den totala rättslösheten bröt ut. Nazistpartiet blev allt. Mänskliga rättigheter blev intet. När partiet upplöstes i oktober 1945 hade miljoner människor mördats och mångdubbelt fler miljoner människor fallit offer i krigen. Och Tyskland låg i ruiner.
Utställningen ”Terrorns topografi” visar även på det förtryck som följde i krigsslutets spår. På Niederkirchnerstraße står en del av Berlinmuren kvar som en påminnelse om den kommunistiska diktaturens försök att låsa in sin befolkning i fattigdom och indoktrinering.
Vad kan vi lära av allt detta?
Viktigast av allt är att aldrig, aldrig, aldrig kohandla med mänskliga rättigheter.