Sverigedemokraterna har åkt på sin första riktiga smäll. Det var väntat. Efter flera år av uppgång kommer det förr eller senare en rekyl. SD har inga yttre fiender att skylla på denna gång. En 2, 5 år gammal filmsnutt har på något sätt hittat vägen från den ledande sverigedemokraten Kent Ekeroths mobil och till expressen.se.
Filmens innehåll bjuder på ett slags flashback från 1980-talets skinnskalleupplopp. 2012 är det emellertid två kavajförsedda och välavlönade riksdagsledamöter som får stå vid skampålen. Kent Ekeroth har tagit time out från politiken. Något annat hade varit otänkbart. Ekeroth är SD:s talesperson i rättspolitiska frågor. Ett uppdrag som är mycket svårkombinerat med att lalla runt på fyllan i Stockholmsnatten och filma rasistiska övergrepp med järnrör i handen.
Den partikamrat som Ekeroth filmar - utan att ingripa - är Erik Almqvist. Han har i sin tur lämnat alla partiuppdrag. Troligen lämnar han också riksdagen vad det lider. Även den lokala SD-politikern från Stockholm tvingas lämna sina uppdrag i partiet efter avslöjandet.
Förhoppningsvis kommer skandalen få fler medborgare att inse vilket bonkagäng SD är.
Journalisten och författaren Henrik Arnstad pläderade på DN Debatt (15/11) för att det nu är dags för Sverige att inse att SD är ett fascistiskt parti. Arnstad är kunnig i ämnet. Han har i långa tider forskat om fascismen, dess rötter och dess nuvarande utbredning i Europa.
"Kärnan i den fascistiska ideologin är nationalismen. En folklig ultranationalism, med syfte att rädda nationen undan förfall och degenerering med en nationell återfödelse som konkret politiskt mål", förklarade Arnstad.
SD är således något annat i dag än den "biologiska" rasismideologi som de föddes ur; och som järnrörspojkarna återföll till sommaren 2010.
Enligt Henrik Arnstad strävar det fascistiska SD efter "majoritetssamhällets tyranni" där minoriteter utsätts för rasistiskt förtryck genom demokratiska beslut i riksdagen. Därför måste både det borgerliga blocket och de rödgröna inse att SD är deras gemensamma huvudfiende, hävdade Arnstad.
Med hänvisningar till hur Hitler och Mussolini kom till makten på 1930-talet slog Henrik Arnstad fast att övriga partier aldrig ska samarbeta med SD i riksdagen. Han menade också att det är en "livsfarlig väg (--) att våga ta debatten" med SD. Att diskutera invandringen som ett "samhällsproblem" är synonymt med att acceptera SD:s världsbild och problemformulering.
Enligt Henrik Arnstad bör de andra riksdagspartierna i stället hålla fast vid att invandringen är en "samhällsresurs".
Jag ska ärligt erkänna att jag inte riktigt förstår poängen med att sätta fascismstämpel på SD. Knappt någon begriper vad fascism är. Känns som att göra partiet lite märkvärdigare än vad det är. I den praktiska politiken tror jag inte det fungerar något vidare med att slå Hitler, Mussolini (eller för den delen Stalin) i huvet på nutida riksdagspolitiker.
Jag är däremot helt enig med Arnstad om att invandring ska diskuteras som en samhällsresurs. En resurs som vi dessvärre långtifrån använder till sin fulla potential.
Fascistiskt eller inte; att förneka resursslöseriet i invandringspolitiken är synonymt med att fösa nya väljarskaror i SD:s riktning.