Christer Isaksson är en erfaren man. Under femton år har han varit Kriminalvårdens säkerhetschef. Han har sett det mesta av sådant som de flesta av oss nog är glada över att vi slipper se.
Ledare
Folkbladets reporter Malin Perk intervjuar honom i dagens tidning. Isaksson svarar på frågor om det uppmärksammade fallet där en nyligen frisläppt livstidsdömd person misstänks vara skyldig till grov våldtäkt mot barn. Livstidsstraffet fick han för ett brutalt mord på en ung kvinna i Norrköping. Livstiden omvandlades senare till ett tidsbestämt straff vilket betyder att han släpptes ut när två tredjedelar av strafftiden var avklarad.
Det anmärkningsvärda i det här fallet är att den dömde mördarens straff omvandlades till ett tidsbestämt straff trots att han begått ett stort antal "förseelser" inne på fängelset. Det särskilt anmärkningsvärda är att den våldtäktsmisstänkte mannen även begick nya brott medan han ännu avtjänade sitt livstidsstraff. En månad innan frigivningen strax före jul förra året greps han för narkotikabrott och brott mot knivlagen. Hans brottslighet påverkade dock inte den planerade frigivningen. För dessa brott dömdes han i mars i år till fyra månaders fängelse. Än mer spektakulärt är att mannen ännu inte börjat sitta av sitt nya straff i juli då han misstänks ha begått den grova våldtäkten mot en liten flicka i Stockholm.
"Det är så här regelverket är", säger Christer Isaksson. Samtidigt anser han "spontant" att det inte borde få gå till på det här sättet. Men Kriminalvårdens granskning tyder inte på att några formella fel har begåtts.
Så är det säkert. Det finns en spänning mellan polerna "spontana känslor" och "formella regelverk".
Det är fullt möjligt att bli oerhört upprörd över hur något har gått till utan att det som har gått till därför måste bryta mot några formella regelverk.
Själva vitsen med en rättsstat är att den inte drivs av spontana känslor. Såväl uppflammande hämndlusta som empatiskt gullegullande ska hållas borta från rättskipningen.
Inget hindrar dock att de formella regelverken anpassas till krav på kriminalpolitisk effektivitet.
Effektivitet betyder bl a att livstidsstraff mycket väl kan omvandlas till tidsbestämda straff. Detta kan ske under två omständigheter. Dels ska den reella strafftiden ändå bli kännbart lång. Dels ska den livstidsdömde ha visat konkreta och långsiktiga tecken på sådan skötsamhet som gör det troligt att han inte rutinmässigt återfaller i brott.
Effektivitet betyder också att en person som dömts till ett långt fängelsestraff inte bör släppas ut i frihet om han begår nya brott ute i samhället medan han fortfarande avtjänar sitt straff. Effektivitet innebär slutligen att en person som döms till fängelse endast några månader efter frigivning ska sättas inom lås och bom snabbt och resolut. Och inte som nu, gå och släntra på stan i flera månader.
Christer Isaksson har säkert rätt. Inga formella fel har begåtts. Det är just det som är problemet. De formella regelverken är för dåliga, för slappa och för ineffektiva.