Mona Sahlin utmanar Reinfeldt med ett mitten-vänsteralternativ. Hon utmanar också Moderaternas variant av arbetslinjen. Det är en nödvändig utmaning. Den borgerliga alliansens politik är inriktad på dem som mer eller mindre av egen kraft lyckas fixa jobb. Ett hållbart och stabilt samhälle behöver mer än så. Detta kallar Reinfeldt för bidragspolitik. Här står stridslinjen i valrörelsen.
Bidrag för att inte arbeta, säger Reinfeldt. Sahlin har möjligen en uppförsbacke i den här debatten. I Agenda i går gjorde hon dock sitt bästa för att ta matchen. Arbete ska alltid vara första alternativet. Men livet går i cykler. Ibland behövs studiebidrag, arbetslösheten kan slå till, skilsmässan kommer och gör en av parterna till ensamstående, sjukdomar kan minska arbetsförmågan. En a-kassa som inte tvingar folk från hus och hem. En sjukförsäkring som inte ger de sjuka allvarliga ekonomiska problem. Ett vettigt stöd till föräldrar i utsatta situationer. Detta är inte bidrag i stället för arbete. Detta är solidariska insatser för att om möjligt stärka den enskildes möjligheter att komma igen.
Krisen i euroområdet var ständigt närvarande i Agendadebatten i går kväll. Alla vallöften är självklart villkorade gentemot de offentliga finanserna. Här finns ingen skillnad mellan S och M. Förutom i ett viktigt perspektiv. Mona Sahlin är glasklar med att bördan för finanskrisen ska delas av alla. Fredrik Reinfeldt är mindre klar på denna punkt.