Moderaternas partisekreterare Kent Persson har - enligt Svenska Dagbladets ledarsida i går - tagit avstånd från uppfattningen att näringslivet är ett särintresse. Avståndstagandet är småroligt. Mig veterligt är det organisationen Svenskt näringsliv som av Borg och Reinfeldt utpekats som ett särintresse; inte näringslivet som sådant. Men det spelar liksom ingen roll. S-ledaren Stefan Löfven har på ett framgångsrikt sätt tagit initiativet i den här särartade debatten. Genom att förklara att han ser näringslivet som ett "samhällsintresse" och inte ett särintresse har Löfven satt sådan press på moderaterna att de nu finner det vara bäst att ta avstånd från något som de - vad jag vet - aldrig har sagt.
Diskussionen om vilka intressen som är sära och osära är intressant och förtjänar att tas på allvar. De allra flesta av oss har särintressen utan att därför nödvändigtvis vara särintressen i ordets mer negativa betydelse. Ett särt och djupt intresse för något - vad som helst egentligen - är faktiskt den starkaste drivkraften för utveckling och framsteg. Visst kan särintresset gå för långt ibland. Personen kan utvecklas till alltför mycket av en särling; tappa kontakten med många av alla de andra intressen som rullar runt i samhället.
Politiska partier med mycket snäva politiska särintressen blir aldrig stora partier. Företag som för hårt odlar intresset att tjäna snabba pengar blir mycket sällan långsiktigt lönsamma företag. Personer som i sina sociala relationer intensivt och ensidigt mal på om sina egna smala intressen riskerar att bli socialt isolerade.
I det stora hela finns det dock många och goda anledningar att uppmuntra människor, organisationer och företag med särintressen. Utan dem skulle vi stå oss slätt som samhälle. Stefan Löfven är därför på rätt spår när han hellre talar om samhällsintressen än om särintressen.
I går hade jag förmånen att stifta bekantskap med inte mindre än tre samhällsnyttiga särintressen. På förmiddagen var jag på Rejmyre skola. Där träffade jag människor som drivs av intresset att ge barn och ungdomar möjligheter till eget skapande och eget berättande. På lunchen i Norrköping träffade jag människor från ett företag som drivs av intresset att komma ut på marknaden med nya och bättre insatser mot benskörhet. På Publicistklubbens möte i NT-huset i går kväll lyssnade jag på mediefolk som drivs av intresset att utveckla det journalistiska arbetet mot bättre kvalitet och bättre lönsamhet.
Alla av dem jag träffade hade i någon mening sära intressen. De jobbar och sliter med sitt, med siktet inställt på framgång. Det är sådant som skapar dynamik i samhället.
Moderaterna vill vara ett allmänt samhällsintresse. Vilket förklarar ivern i distanserandet från det slags särintressen - högavlönade direktörer i näringslivet - som de i många människors ögon tidigare har förknippats starkt med. M har fortfarande mycket att lära av S. När moderaterna pekar ut olika särintressen är det lätt att de själva uppfattas som ett rivaliserande särintresse. Den som likt Stefan Löfven utnämner andra intressen till samhällsintressen uppfattas däremot som top of the tops av samhällsintressen.