Missnöjets utsläpp
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
De svenska reaktionerna på klimatmålens innebörd för Sverige antyder att missnöjesfördelningen är närmast optimalt rättvis. Det är en svår sifferexercis som EU-kommissionen tagit sig an. Användningen av förnyelsebar energi ska öka si och så mycket i olika medlemsländer och utsläppen av växthusgaser ska minska med så eller si många procent. Ökningarna och minskningarna ska vara genomförda senast år 2020. EU:s klimatmål förefaller vara konstruerade efter ungefär samma filosofi som präglade FN: s inledande miljöbeslut på Bali nyligen. Kraven är större på rika och välutvecklade industriländer och lägre på fattigare och halvskraltigt moderniserade länder. Den principen är självklart rimlig utifrån såväl teoretiska som praktiska perspektiv. Däremot är det alldeles för tidigt att binda sig vid masten för det rimliga och operationella i de uppsatta målen för varje land. Men visst behövs mätbara målsättningar. Som utbildningsministern brukar säga: Vem skulle komma på idén att träna höjdhopp utan ribba? Utsläppskraven som ställs på den europeiska industrin måste självfallet vägas av mot risken för klimatrelaterad utflyttning av industrier till de regioner där höga utsläpp är mer accepterade. Om jag har förstått saken rätt så har vår planet inget att vinna på att ett kilo växtgasutsläpp flyttas från Norrköping och till Indien eller Afrika. Klimatet bryr sig föga om vilket land som släpper ut de skadliga gaserna. Det är den totala mängden utsläpp som räknas. Den rika världens industrier har större tekniska möjligheter att begränsa sina utsläpp än vad den fattiga världens industrier har. Inom rimliga gränser är det därför en klok politik att ställa höga krav på industrier i vår del av världen. Samma resonemang kan föras när det gäller utsläppen från transporter och energiproduktion. Att möta höga och rationella miljökrav är dessutom ofta bra för de framtida affärerna. nn Klimatanpassning kommer steg för steg att bli en allt viktigare konkurrensfaktor i affärslivet.