Mindre plats för skitsnack
Mona Sahlin är ordförande för Socialdemokraterna. I går debuterade hon som talare på Folk och Försvar i Sälen. I rollen som oppositionsledare höll hon ett slags linjetal om rödgrön försvars- och säkerhetspolitik. Jag lyssnade med intresse.
"De som vill gärna vill snacka skit om Mona Sahlins inkompetens får framöver välja något annat område än försvars- och säkerhetspolitiken", skriver Widar Andersson. Foto: Ulf Palm/Scanpix
Foto: ULF PALM / SCANPIX
Innan Sahlin äntrade scenen på Högfjällshotellet, framträdde statsminister Reinfeldt. Han hävdade att den kommande valrörelsen sannolikt kommer att handla om konflikter om "jobb och ekonomi", snarare än om försvarspolitik. Det har han nog rätt i. Sverige befinner sig tack och lov i en fredlig del av världen. Sjukförsäkringens regelverk och a-kassans avgifter engagerar mer än korvetter och kanoner. Men likafullt motsågs Mona Sahlins tal med stor nyfikenhet. Skulle hon lyckas presentera en rödgrön gemensam försvars- och säkerhetspolitik värd namnet? Från borgerligt håll har särskilt Vänsterpartiets deltagande i en eventuell rödgrön regering demoniserats på tvären och bredden. Frågan om svenskt militärt deltagande i Afghanistan är särskilt laddad. Vänsterpartiet har som bekant krävt att Sverige ska lämna 42-nationerssamarbetet i det konfliktfyllda landet. På den punkten hade Mona Sahlin ett klart besked. Sex av riksdagens sju partier har nyligen ställt sig bakom den svenska insatsen i Afghanistan, sa Mona Sahlin. Den majoriteten lär bestå även efter ett regeringsskifte. Även om V vägrar att anpassa sig så ligger politiken därmed fast. Det är ingen katastrof för en regering om ett litet parti skiljer ut sig i en enskild fråga. Under den nuvarande mandatperioden har Alliansregeringen skapat en modell för hur sådana konflikter kan lösas. Regeringen misslyckades med att komma överens om en proposition om könsneutrala äktenskap. Riksdagen tog över, KD röstade emot och så var den saken över. Om det skulle bli aktuellt kan en möjlig ny regering genomföra något liknande i Afghanistanfrågan.
Mona Sahlin höll i övrigt en tryggt traditionell linje i sitt försvars- och säkerhetspolitiska tal. Det kommer inte att bli några äventyrligheter med Sahlin vid rodret. De tre oppositionspartierna sluter gemensamt upp bakom såväl Sveriges alliansfrihet som vid den "solidaritetsförklaring" som EU-medlemskapet innebär. I det nya Lissabonfördraget lovar EU-länderna att inte vara "passiva" om något av medlemsländerna utsätts för angrepp. Självklart finns det ett slags motsättning i dessa båda samtidiga löften. Alliansfrihet i sin renläriga mening är inte helt lätt att förena med solidaritetsförklaringen i EU. Den verkliga tillvaron är dock sällan så svart eller vit som den kan framstå på akademiska seminarier. En skicklig politiker måste därför kunna sitta på två frustande hästar samtidigt. Den konsten behärskar Mona Sahlin minst lika bra som sina företrädare. Mona Sahlin slog fast att säkerhetspolitik spänner över ett stort fält. En fortsatt utvidgning av EU, en effektivare hantering av naturkatastrofer som i Haiti, en värdig och demokratisk kamp mot terrorismen och ett starkare och mer fredsbevarande FN stod högt på hennes lista. Sahlin talade också för betydelsen av svensk försvarsindustri, hon varnade för utvecklingen i Ryssland och hon deklarerade att svensk vapenexport är en viktig näring. En ny regering kommer heller inte att självklart återinföra den nu avsomnade värnplikten. Frågan om värnplikt i fredstid ska noga utredas i samverkan med Försvarsmakten, sa Mona Sahlin.
Mona Sahlin är en av Sveriges mest erfarna politiker. Det märktes i Sälen i går. Lugnt och säkert markerade hon det politiska Sveriges traditionella samförstånd i försvars- och säkerhetspolitiska frågor. Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer inte att kasta ut Sverige i säkerhetspolitisk osäkerhet om de får bilda regering med S.
De som gärna vill snacka skit om Mona Sahlins inkompetens får framöver välja något annat område än försvars- och säkerhetspolitiken.