Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Min pappa var en av grundarna

Varför är jag kristdemokrat? Ett enkelt svar skulle kunna vara: Av födsel och ohejdad vana. Min far var nämligen med och startade det dåvarande kds 1964. Eftersom han var en mycket entusiastisk person lyckades han engagera också delar av sin familj i projektet.

Norrköping2009-09-01 03:00
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag blev påverkad av dramatiken under den första valrörelsen, men också av det stora ideella engagemang som skapade en stark gemenskap mellan unga och äldre valarbetare. Innehållet i politiken var jag mindre intresserad av - då. Så småningom växte sig även det politiska intresset starkt. Det som blev avgörande var när jag fick mina tre barn på 70-talet. Det var då ropen skallade som högst om daghem åt alla och varje kvinna som knystade om att hon ville vara hemma längre med sina barn än de sex månader som föräldraförsäkringen täckte uppfattades som en förrädare mot alla kvinnors frigörelse. Jag kände trycket och min man och jag pusslade på olika sätt för att få vardagslivet med tre barn och två förvärvsarbetande föräldrar att gå ihop. Eftersom vi var lärare båda två och kunde förlägga mycket av jobbet till kvällstid när barnen sov fungerade det någorlunda bra. Men jag bestämde mig för att medverka till att ingen skulle behöva känna sig tvingad att välja en viss omsorgsform för sina barn i framtiden. Så formades tanken på vårdnadsbidraget som tillsammans med utbyggnaden av en offentlig barnomsorg med hög kvalitet skulle skapa den friheten. Det var inom det kristdemokratiska ungdomsförbundet idén utformades. I ett nystartat förbund fanns inget färdigt program att ta ställning till. Vi fick själva vara med och utforma det, vilket naturligtvis var väldigt spännande. Bistånd, miljöfrågor, mänskliga rättigheter och medicinsk etik var frågor som vid sidan av familjepolitiken stod högt på dagordningen. 1987 tog jag klivet in i rikspolitiken när jag begärde ett års tjänstledighet från lärarjobbet. Den tjänstledigheten gäller fortfarande. Att jag skulle bli riksdagsledamot och till och med statsråd var inget jag kunnat drömma om i min vildaste fantasi. Jag är ledsen att min far inte fick uppleva det. Han pushade alltid på sina fem döttrar att våga satsa på nya små och stora projekt. Att jag hållit fast vid det parti som jag en gång halkade in i beror på att jag gillar den ödmjuka inställning partiet har i sin syn på människan som unik men också som en ofullkomlig varelse som behöver gemenskap med andra för att bli komplett. Samhället formas hela tiden av oss alla tillsammans. Alla ska inte drivas åt ett håll som en skock får på grund av en överordnad utopi om att samhället ska se ut på ett visst sätt. Vi måste själva ha stor frihet att utforma våra liv samtidigt som det sociala ansvaret är stort för dem som behöver stöd. Den kombinationen av frihet och trygghet tycker jag bäst kommer till uttryck i Kristdemokraternas politik.
Läs mer om