"Det lär bli en stökig höst", sa finansminister Anders Borg till Ekoredaktionen i går. Möjligen är det emellertid så att stökigheterna utomlands bereder väg för en något mindre stökig inrikespolitisk höst.
Ledare
Anders Borg svarade givetvis inte på några frågor om hur de ekonomiskpolitiska kriserna i USA, Italien och Spanien kommer att påverka regeringens planerade skattesänkningar i höstens budget.
Personligen skulle jag hur som helst bli överraskad om Anders Borg lägger förslag om nya jobbskatteavdrag på riksdagens bord.
Redan före dagens allvarliga krisrapporter har oppositionen sänt ut rökpuffar om att de kan tänka sig att stoppa skattesänkningarna. Regeringen har försökt framställa oppositionspartiernas hot som ett uttryck för ansvarslös opportunism som kan störta Sveriges ekonomi i fördärvet.
De uppseglande och dramatiska kriserna i USA och Europa ger nu i stället S, SD, V och MP chansen att agera som ansvarsfulla och krismedvetna politiker när/om de stoppar regeringens skattesänkningar. Enligt den alltid gällande devisen "bättre att föregå än att föregås" kommer Borg säkerligen att dra detta vapen ur oppositionens händer.
En stram och återhållen budget från regeringen tvingar samtidigt de andra partierna - i vart fall S och MP - att i sin tur lägga strama och återhållsamma budgetmotioner. Alla mynt har som bekant minst två sidor.
Den här saken handlar om betydligt större och allvarligare saker än inrikespolitiskt spel och manövrerande. Det ekonomiskpolitiska skulddrama som nu utspelar sig i börs- och riksdagshus världen över är på riktigt. Grekland, Irland och Portugal är illa nog. I den globala ekonomin utgör de dock endast krusningar i marginalen. Italien, Spanien och framförallt USA är helt andra spelare.
För euroområdet är det närmast en existentiell kris. Tyskland är eurons fundament och fasta klippa. Hur länge pallar Tyskland med alla krav på räddningspaket till höger och vänster? Hur länge kommer de tyska medborgarna att acceptera att vara städgumma åt oskickliga och överskuldsatta regeringar och politiker i andra länder?
USA:s kris är till ungefär lika stora delar ekonomisk som politisk. Den politiska instabiliteten lade grund för ett åtgärdspaket som inte framstår som trovärdigt. USA har sådana enorma krediter att de - om de förfaller till betalning - kan sätta en hel värld i brand.
Jag har aldrig haft någon dragning åt det domedagsprofetiska hållet. Det finns heller inga skäl att ännu börja tuta i undergångstrumpeter när det gäller USA och euron. Men situationen är allvarligare än på mycket länge.
Viktiga exportindustrier som Volvo och Scania har precis tagit sig upp ur den tvärnit i försäljningen som bank- och finanskrisen orsakade 2009. Snart kan det vara dags igen. Det finns all anledning att vara så konservativt försiktig som det bara går.