Mer medlemsmakt bra för framtiden
Stora förändringar är på gång inom arbetarrörelsens bildningsförbund - ABF. Förbundet går inte i cirkel utan siktar framåt. En förändringstendens kan beskrivas som demokratisering. ABF instiftades 1912 av (s), LO och Konsumentkooperationen. Under snart 100 år har stiftarna behållit greppet över förbundet.
Foto: Janerik Henriksson / SCANPIX
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den sittande ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson kommer att sitta kvar. Till ny förbundssekreterare utses ABF: s nuvarande ekonomichef Annika Nilsson. Någon opposition finns inte mot "Kålle" Thorwaldsson och Annika Nilsson. En del av den historiska kritiken mot stiftarna har annars byggt på ett missnöje med att framförallt LO och SAP använt ABF som en återvinningsstation för människor som inte längre fått plats i de egna organisationerna. ABF:s bästa har med andra ord inte alltid stått i förgrunden när LO och socialdemokraterna har bemannat ABF: s tyngsta positioner. En annan och möjligen mer omdiskuterad utvecklingstendens inom ABF kan rubriksättas som radikalisering. "Stenkastarna från Göteborg är numera inne i ABF-husen" , skriver förbundet på sin hemsida där det också talas tämligen omfattande om klassamhälle, barrikader, revolution och globalisering.
Att försöka bygga broar till unga människor som är kritiska och vill förändring är helt rätt för en folkbildningsorganisation som ABF. Samtidigt representerar den kritiska massan av medlemsorganisationer en mötestradition som har föga, om ens något, gemensamt med gatuslagsmål och/eller revolutioner. "Kålle" Thorwaldsson säger på hemsidan att ABF ska vara en "kreativ mötesplats" för människor som kanske aldrig annars hade träffats. Det är en bra och spännande målsättning. Men dynamiska möten behöver reformistiska och medvetna ledare för att utvecklas väl i längden. Att ABF: arna själva nu får större makt över sin organisation tror jag gynnar framväxten av ett modernt och medvetet ledarskap i förbundet. Den tredje intressanta utvecklingstendensen inom ABF är att PRO och Handikapprörelserna numera är de utan konkurrens mest aktiva medlemsorganisationerna. Stiftarnas egna organisationer LO, SAP och KF är betydligt mer passiva i studie- och kulturfrågor. Det skiftar mellan ABF-distrikten, men här i Östergötland förekommer knappt någon facklig studieverksamhet alls i ABF: s regi. Konsumentkooperationen var en gång en av landet största och viktigaste folkrörelser. Men det var mycket längesedan. Studieivern inom (s) går i vågor men tendensen är stadigt fallande.
Frågan är hur PRO - som i många ABF-avdelningar står för mellan 30 och 50 procent av verksamheten - uppfattar situationen. Hur mycket inflytande kommer man att kräva på förbundsstämman i april?
nn Ett par ordinarie styrelseposter är väl det minsta man kan begära?