Melker Ödebrink är vd för a-kassornas samorganisation. Ödebrink är en prövad man. Under de senaste åren har regeringen beslutat om regelförändringar för a-kassan i ett antal som påminner om myggen i nedre Dalälven.
Under det senaste året har 800 000 svenskar tillsammans åstadkommit 400 000 år av arbetslöshet. Sedan hösten 2006 har runt en halv miljon medlemmar gått ut a-kassan. Melker Ödebrink har kort sagt en del att stå i.
Ledare
A-kassechefen har dock kvar sitt goda humör. Häromdagen lyssnade jag på honom i det gamla kårhuset i Visby.
Bredvid honom på scenen stod Angeles Bermudez Svanqvist. Hon är generaldirektör på Arbetsförmedlingen. Hennes humör är det heller inget fel på. Hon är rivig och självständig.
Luciano Astudillo (S) och Hillevi Engström (M) deltog också i debatten. Deras ordduell landade snabbt i frågan om a-kassan ska fortsätta som frivillig och fackföreningsnära försäkring eller om den i stället borde vara statlig och obligatorisk?
Astudillo talade för att fortsätta som nu. Engström talade lite tvehågset om ett eventuellt förstatligande. Bermudez Svanqvist uttalade sig klart och tydligt för en statlig a-kassa.
Melker Ödebrink påpekade stillsamt att det inte spelar någon större roll vem som äger a-kassan. A-kassans problem är inte ägarskapet utan regelverket. Ungefär hälften av medlemmarna i a-kassan är inte kvalificerade för att få ersättning, sa Ödebrink. Reglerna är så krångliga att det krävs formidabla utredningar för att kunna besluta om en medlem ska få ersättning eller inte. Melker Ödebrink berättade att mycket erfarna och kompetenta handläggare kunde bedöma ett ärende helt olika.
Medlemmarnas rättssäkerhet är ytterst begränsad.
Melker Ödebrink gjorde heller ingen hemlighet av sitt missnöje med de allt lägre ersättningarna i a-kassa. Det är ett viktigt arbete att vara arbetskraftsutbud, sa Ödebrink.
Bra sagt.
Regeringen har trampat snett i a-kassepolitiken. Jag är sympatiskt inställd till regeringens ambition att omvandla arbetslöshets- och sjukförsäkringarna till mer av omställningsförsäkringar. Tidigare S-regeringar har misskött försäkringarna. De har i alltför hög grad tillåtits bli försörjningsinrättningar för människor som för varje dag som går kommer allt längre bort från arbetsmarknaden. Det bästa sättet att få ett jobb som man vill ha är oftast att ha ett jobb vilket som helst. Så är det bara. Försäkringarna ska därför ha en tydlig omställningskaraktär.
Den borgerliga regeringen har emellertid inte nöjt sig med att strama upp omställningsmomentet i försäkringarna. Regelverket har gjorts obegripligt och är i dag allt annat än förutsägbart. Ersättningarna har tryckts ner och avgifterna är grymt orättvist fördelade. Hur det än blir i framtiden - statlig eller facklig a-kassa - så måste regler, ersättningar och avgifter förändras. Melker Ödebrink har helt rätt.
Det är ett viktigt arbete att vara arbetskraftsutbud. Alla förlorar på att arbetskraftsutbudets människor blir fattiga, förblir lågutbildade och allt mindre anställningsbara.