En del länder regeras av personer som försäkrar att de fått sitt uppdrag från högre makter. I bästa fall har de fått jobbet från en fredligt sinnad gudom, i andra fall från någon som kräver blodsoffer.
I vårt land är vi numera lyckligt lottade med fridsamma gudar och slipper mörda eller mördas för att vi tror fel. Det verkar visst smått förslöande på fromheten och tron på gudarnas makt. Både svenska kyrkan och frikyrkorna gör mer för sin nästa än folk i allmänhet tror men ändå har de svårt att nå ut. Frikyrkorna och svenska kyrkan drar främst besökare om det är fin musik på gång.
Men enligt våra massmedier håller vi på att utveckla nya gudar och dom bestämmer över mat och dryck. Varenda tidning med självaktning har helsidor med föreskrifter om vad vi ska äta och dricka och hur vi ska servera och garnera godsakerna. TV-kanalerna visar på bästa sändningstid vad vi ska göra för att tillbe de nya gudarna på rätt sätt.
Vitklädda kockar - ofta manliga - rör i grytor och informerar oss om liturgin. Vi får närbilder på händer som skär och hackar lök och örtkryddor, fint och elegant. Vi ska smaksätta med sånt som vi i allmänhet inte har i kryddhyllan och antagligen bara förbrukar ett par teskedar av. Det finns glassiga mattidningar överallt. Vanlig svensk husmanskost duger bara till julen, då vi ska fira Jesu födelse med att äta oss sjuka och handla oss panka.
Kockarna fungerar som prästerskapet gjorde inom de gamla religionerna och de åtnjuter stor respekt, men snäppet högre står profeterna, dietister och forskare, de som vet VAD vi ska äta och VARFÖR.
Besvärligt nog för oss fåkunniga har de var sin gudalära även om de är eniga om att kosten är den religion vi ska lyda under. Det gör livet komplicerat. Under lång tid var slankhet det enda tillåtna och det var syndigt att ha för högt GI. Vi som är lite bulliga fick skämmas. Maten skulle vara så kalorifattig som möjligt och helst inte naturlig. Senare kom någon som i stället predikade smörets välsignelse och så kom det någon som predikade om att vi bara bör äta kött, helst fina bitar av oxfilé. Det är inte lätt att hänga med i svängarna.
Och dryckerna då? Ja för att duga borde vi vara födda på ett vinberg och kunna avgöra hur det står till med bouqueten, men tyvärr är de flesta av oss uppfödda med svagdricka, läsk och mjölk, rent barbari förstår vi. Inte heller begriper vi oss på aromen i starkare drycker, så vi får nog överlåta åt andra och kunnigare att dela ut betyg. Det finns profeter och prästerskap inom vin- och spritbranschen med, men dom får inte härja fritt i public service kanalerna i TV i Sverige och inte använda varenda vägg till jätteannonser, tack och lov.
Annars skulle de givetvis ansluta sej till ovannämnda religionsutövning av mat och dryck! Ack ja, det är skönt så länge det är tillåtet att bestämma själv!