LEDARE: Mänskliga djur och djuriska människor

Vi människor ger ju gärna djuren mänskliga beteenden utan att ha belägg för det, men ibland hör man berättelser, som får en att inse att det är nog människan, som har djuriska beteenden. Vi hörde om en schimpanshannen i Furuviks djurpark, som roar sej med att kasta sten mot besökarna. Förmodligen är det plexiglas emellan honom och åskådarna, annars skulle det nog bli klagomål. En kväll upptäckte djurskötarna att han lade upp små förråd med stenar på strategiska ställen för att ha i beredskap nästa dag. Det här lär ha förvånat forskare, ty det innebär att schimpansen räknar ut att “det kommer nya besökare i morgon och då gäller det att vara beredd". Riktigt smart, tycker vi, men nu jobbar personalen på Furuvik med att avleda detta beteende och försöka få honom att ägna sej åt mindre destruktiv verksamhet. Kanske har dessa djurskötare en framtid som konfliktlösare, t ex inom Förenta Nationerna. Där lär det nog inte saknas jobb att döma av hur det krigas och rustas överallt där man vill vara beredd när någon ondsint granne går till attack. Själv är man ju alltid utan skuld. Hur ofta har vi inte hört “Det var inte jag som började" och “Det var inte mitt fel", allt ifrån sandlådan och till storpolitiken? På tal om konflikthanterare måste vi få ge en eloge till personalen inom förskolan och skolan för deras fantastiska kunnande och engagemang för att lösa konflikter. Om man går till badhuset när det finns förskole- och grundskolebarn där så inser man att personalen är mästare i att lösa konflikter. Och vi har väl alla träffat på barngrupper på stan, promenerande på rad eller åkande buss eller spårvagn. För det mesta uppför sej våra telningar riktigt fint, och då vet vi ju alla hur illa det kan låta på hemmaplan, när det inte passar våra älsklingar. Förmåga att hantera konflikter krävs också av personal inom vård och omsorg, och många är mästare på att avleda och dämpa. Vår varma förhoppning är att alla ska inse värdet av duktig personal inom kommun och landsting så att ingen inbillar sej att det går att dra ner och spara utan att det ger sorgliga bieffekter. Det är besparingar, som kommer att bli väldigt dyra i slutänden. För att återgå till koltrasten, som satt och frös under busken, så ingav den ju i alla fall ett litet hopp om vår. Snart får vi höra hans fantastiska sång, som slår allt! Ingen Eurovisionsfinal i världen kan mäta sej med koltrastens sång.

Information till våra läsare

Ledare: Mänskliga djur och djuriska människor

En koltrast satt en dag på gården hukande under en buske och åt på en äppelskrutt. Den såg frusen och ruggig ut men hoppades nog på bättre tider, som så många gör nu för tiden. Om nu koltrastar har förmågan att hoppas på bättre tider.