Fredrik Reinfeldt och Anders Borg var snabba med att såga S budgetmotion som presenterades i går. Sågningarna kan sammanfattas med de klassiska begreppen "Skattechock" och "Bidragschock". En mer rimlig beskrivning är att det handlar om en tämligen klassisk S-politik.
Om jag förstått rätt så är de enda bidragen som Socialdemokraterna vill höja en hundring upp på barnbidraget och studiebidraget för gymnasieelever. Inte mycket till bidragschock kan man tycka. För att ens komma i närheten av en chock måste även höjningarna av taken för ersättning från sjukförsäkringen och a-kassan räknas med. Det är dock inte helt snyggt att inkludera dessa ersättningar i bidragsfloran.
Fungerande omställningsförsäkringar som träder in vid perioder av sjukdom och arbetslöshet är faktiskt vitala delar av arbetslinjen. I S-förslaget finns i stort sett inga öppningar för att minska omställningstrycket i dessa försäkringar. Det enda som sticker ut i den vägen är att partiet föreslår att den s k bortre parentesen i sjukförsäkringen ska tas bort. Efter all flerårig kritik mot alliansregeringens sjukförsäkringsreformer torde det ha varit omöjligt för S att i oträngt läge göra några förändringar av sin politik på den punkten.
Jag håller det dock inte för otroligt att inställningen i frågan kan komma att förändras. Generösa ersättningssysten med koppling till den försäkrades inkomst högt upp i lönenivåerna måste vara tydligt tidsbegränsade. Att S inte för ett ögonblick avser att införa system som skulle kunna innebära att Sverige återigen närmar sig de absurda sjukskrivningstalen från förr; det återstår att bevisa.
Skattechocken är det heller inte så mycket med. Är budgetmotionen något med "chock" i så är den ett exempel på klassisk sossechock.