Lyssnar Cete på tystnaden?
Foto: Svensson Robert
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Bengt Cete (MP) är ordförande i kultur- och fritidsnämnden. Kommunens intäkter sjunker och utgifterna måste ansas. Cete och hans kompisar i S och V föreslog därför bland annat att Badhuset i Skärblacka, biblioteket i Navestad och ungdomarnas Kulturhus skulle stängas.Den politiska oppositionen högg som en kobra mot nedläggningsplanerna av Skärblackabadet. Föreningsmänniskor i Skärblacka drog dessutom snabbt i gång protestlistor och sammankallade till ett stormöte.Bengt Cete fann för gott att stryka flagg inför det massiva motståndet. Nedläggningen av badet skjuts på framtiden; alternativa vägar att nå besparingsmålen ska prövas. Är detta uttryck för ett djupt demokratiskt sinnelag och för en sympatisk förmåga att ta till sig argument och synpunkter från medborgarna? Eller är det i stället ett utryck för att politikerna fegt följer det minsta motståndets lag: Blir det omfattande protester mot något besparingsförslag så stryks förslagen; pengarna får plockas in från andra och mindre protestbenägna samhällsområden? Är sensmoralen att de som "skriker tillräckligt högt" är de verkliga makthavarna i vår representativa demokrati. Eller borde vår slutsats tvärtom bli att känna stolthet över att företrädas av politiker som inser att de har sina mandat - och pengar - från medborgarna?Saken kan kompliceras ytterligare. Jämfört med protesterna mot nedläggningen av Skärblackabadet har det varit nästan helt tyst om försämringarna för Kulturhuset och för biblioteket i Navestad. Det är inte orimligt att tolka tystnaden som en folklig acceptans av dessa besparingsförslag. De närmast uteblivna protesterna kan emellertid också förstås som ett tecken på att Kulturhusets ungdomar och befolkningen i Navestad har svårt att mobilisera motstånd. De har färre nätverk in i media och politik än vad Skärblackaborna har. Hälsan tiger inte alltid still.I mina ögon är det rätt och riktigt att politikerna tar intryck av argument och synpunkter som förs fram av enskilda och organiserade medborgare. Aktiva och framåt medborgare har alltid stort inflytande och påverkan på samhälle och politik. Så är det. Politikerna får dock aldrig glömma att de är valda som representanter för alla medborgare. Att anstränga sig för att värdera aktivisters och protestanters krav är självklart för de flesta politiker. Att försöka lyssna in tystnaden är minst lika viktigt.