Tobias Billström (M) är migrationsminister. Billström är missnöjd med hur "försörjningskravet" fungerar i praktiken. Det är lätt att förstå hans irritation.
Kravet på att den som fått uppehållstillstånd i Sverige ska ha försörjning och boende i ordning innan hens anhöriga får flytta till Sverige infördes för att staga upp nyanländas sociala situation och för att minska trycket i de stora mottagarkommunerna.
Genom internt bråk i regeringen - FP och KD - och genom samarbetet med MP har försörjningskravet givits så många undantag att det knappast kan sägas ha någon särskild tung relation till sina syften.
Enligt Billströms uppgifter till Ekot är det endast omkring 1000 personer som fått leva upp till försörjningskravet under de gångna två åren. Vilket inte är särskilt många med tanke på att det har beviljats ungefär 225 000 uppehållstillstånd sedan riksdagen fattade beslut om försörjningskravet 15 april 2010.
De som beviljats uppehållstillstånd som konventions- eller kvotflyktingar och de som i tillståndsgivningen har ansetts "skyddsbehövande" är undantagna försörjningskravet. Samma sak gäller för den som har haft sitt uppehållstillstånd och bott i Sverige minst fyra år. Fler undantag finns.
En förälder som fått tillstånd att stanna i Sverige behöver inte leva upp till försörjningskrav för barn som vill flytta till föräldern. Eftersom inte heller barn under 18 år har försörjningskrav så är i praktiken barnfamiljer undantagna. Den som har nedsatt arbetsförmåga och/eller har andra starka skäl för att gå fri från försörjningsplikten har goda chanser att slippa undan.
De två stora grupperna som får uppehållstillstånd i Sverige utgörs av arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU och EES och av anhöriga till personer som redan har uppehållstillstånd. Hittills i år har ungefär 50 000 personer fått laglig rätt att stanna i Sverige på dessa grunder.
Hur pass rimligt och anständigt är det då att kräva - som Migrationsverket uttrycker det på hemsidan - att "du måste kunna försörja dig själv och ha en bostad av tillräcklig storlek och standard för dig och din eller dina anhöriga?"
I mina ögon är det ett högst rimligt och anständigt krav.
Sverige är ett relativt öppet invandringsland. Men långtifrån kravlöst. 68 procent av årets ansökningar om uppehållstillstånd har avslagits. 37 procent av ansökningarna från "ensamkommande flyktingbarn" har fått nej.
Nidbilder om invandringens omfattning och struktur - fritt fram att checka in till bidragssamhällets köttgrytor - är just nidbilder.
Det är rimligt att en liknande restriktiv och prövande attityd upprätthålls även i nästa led. Dagens rådande oförsörjningsparadigm är knappast anständig för vare sig individ eller samhälle. Varför föräldrar med uppehållstillstånd per definition ska undantas har jag särskilt svårt att förstå.
Tobias Billström är därför ute i ett angeläget ärende. Dessvärre tycks han fångad i sin egen bråkiga majoritet. Stefan Löfven borde fundera på att lösa Billström från dilemmat.
För att få lite ordning och reda på dagens undantagstillstånd krävs nog insatser från riksdagens två betongpartier.