För politiska partier är kärnväljare ungefär jämförligt med vad en hyfsat stor kassa betyder för ett företag.
Pengarna på ett sparkonto skänker en viss trygghet mot plötsliga kast och omvandlingar på marknaderna. Kärnväljarna skänker på motsvarande sätt en viss trygghet mot plötsliga kast i opinions- och valvindarna.
Även om det går illa så förlorar vi inte allt. Typ.
Å andra sidan kan kärnväljare och feta sparkonton vara problematiska. Saknas dådkraften att satsa en del av sparkapitalet för att skaffa sig nya marknadsandelar riskerar företaget att klamra sig fast vid krympande kärnaffärer. Saknas lusten och kompetensen att då och då utsätta kärnväljarna för påfrestningar – för att nå nya och bredare väljargrupper – riskerar partiet att gradvis bli en spillra av sitt forna jag; alltmer irrelevant för nya generationer av väljare.
Socialdemokraterna har under en stor del av sin existens uppvisat mästartakter i konsten att vårda kärnväljarna samtidigt som partiet breddat sina väljarbaser.
I sin kolumn "En svensk klassiker” resonerade Per T Ohlsson (7/7) om dessa frågor på Sydsvenskans ledarsida.
Partiets kärnväljare var ”arbetare” i LO-yrken. Gruppen arbetare var mycket stor. Men tillväxten på arbetsmarknaden stod tjänstemännen för. Tjänstemännen arbetade förvisso. Men de kände sig inte omslutna av socialdemokratins arbetartilltal.
I samband med folkomröstningen om pensionerna 1957 började S använda begreppet ”Löntagare”. ”Det var ett retoriskt och strategiskt snilledrag”, skriver Per T Ohlsson.
Omvandlingen från ett arbetarparti och till ett löntagarparti öppnade upp socialdemokratin för de nya tidernas arbetsmarknad. Säkert muttrades det här och där ute i LO-leden över partiledningens tilltag. Men provokationen mot kärnväljarna var relativt mild. Partiet nådde fram till nya väljare utan att de gamla väljarleden tunnades ut mer än högst marginellt.
Enligt Per T Ohlsson är S-ledaren Stefan Löfven nu i färd med att genomföra en breddning av partiet som liknar föregångaren Tage Erlanders klassiska strategi från 1957.
I sin kolumn återger Ohlsson ett citat från Dagens Industri (2/7) där Stefan Löfven använder sitt förtroendekapital som tidigare ordförande för IF Metall för att nå fram till näringslivet:
“De vet att jag känner till hur den globala ekonomin fungerar och vad som krävs av Sverige. De kan lita på att härifrån kommer det inte att bli några inslag som försvårar för svenska företag att utvecklas.”
Moderaterna har det svårare just nu. Visst har nya Moderaterna vunnit många nya väljare. Partiet är cirka tio procentenheter större nu än vid katastrofvalet 2002. Men oron i M:s kärnväljargrupper är betydande. Försvars-kriminal- och näringslivspolitiken sköts synbart med vänster hand och lite på en höft.
Reinfeldt försöker sätta sig över "politikens naturlagar", konstaterade Per T Ohlsson. Det ligger mycket i det. Kärnväljare ska inte misskötas. Då går det för eller senare åt pipsvängen.