Richard Orange är Sverigekorrespondent för den brittiska tidningen The Guardian. Guardians korrespondent har träffat socialdemokraternas ledare Stefan Löfven för en intervju. I helgen publicerades resultatet; ett slags miniporträtt av mannen som väcker hopp om att S ökenvandring ska vara över efter valet 2014.
Richard Orange skriver för en brittiskt dominerad, internationell publik. Intervjuns röda tråd är därför jämförelser mellan Sverige och Storbritannien i allmänhet och mellan svenska Socialdemokrater och brittiska Labour i synnerhet. Och i någon mening jämförelser mellan de båda oppositionsledarna Stefan Löfven och Ed Miliband.
Labourledaren Milibands intellektuella framtoning ställs mot den tidigare svetsaren Löfvens fackligpolitiska pragmatism. Stefan Löfvens bakgrund som ledare för IF Metall - "Sveriges mest samarbetsinriktade fackförening" - speglas mot de ständigt återkommande konflikterna mellan riksdagsgrupp och hårdföra fackliga ledare i Labour.
I intervjun får Stefan Löfven utrymme att förklara hur den svenska modellen fungerar. Hans tema är att umgängestonen mellan facken, näringslivet och politiken är avgörande för ett lands utveckling.
"Alla anställda måste alltid vara inställda på förändring", säger Löfven i The Guardian. Tricket är trygghet. "Om man vet att man överlever ekonomiskt även om ens jobb försvinner så ökar förutsättningarna för att man är med på förändringarna", konstaterar S-ledaren. Han sätter sig inte till doms över hur de brittiska fackföreningarna ibland har agerat i den brittiska industrins omställningsprocesser.
"Vilken trygghet har de och deras medlemmar egentligen känt på en arbetsmarknad i stark förändring?", frågar Löfven retoriskt.
Socialdemokraternas partiledare lyfter fram behovet av internationellt samarbete och allianser mellan progressiva partier och andra aktörer. Han anser att Sveriges och Storbritanniens konservativa regeringar har liknande perspektiv på arbetslösheten. Grundtonen i regeringarnas politik är att arbetslösa och sjuka "inte vill arbeta" och att de lika gärna kan "sitta hemma och göra ingenting".
Stefan Löfven och Ed Miliband har hunnit träffas hela fyra gånger som ledare för sina partier. Löfven lyfter fram samsynen mellan S och Labour i viktiga frågor som behovet av att skapa alternativ till sina regeringars passiva arbetslöshetspolitik. För oss båda " handlar allt om arbete och utbildning", säger Stefan Löfven.
Richard Orange ställer frågor om hur S-ledaren uppfattar påståenden om att han är en "högersosse" därför att han är negativ till arbetskraftsinvandring och sätter "ordning och reda i ekonomin" före allt annat?
"I've never really understood what people mean by left and right", svarar Löfven.
Jag håller med.
Om det är högerpolitik att vilja ha stabila statsfinanser för att säkra fördelningspolitiken och att stå upp för säkra jobb; vad är då vänsterpolitik?
Jag tror att lätt vänsterlutande brittiska läsare av The Guardian gärna skulle vilja ha en sosse av Stefan Löfvens typ i sitt land.