Per Nilsson är opinionsanalyschef på Demoskop. I en artikel på demoskop.se häromdagen fördjupade Per Nilsson den sammansatta frågan om "vinster i välfärden". Det som gör Per Nilssons artikel särskilt läsvärd är att hans analys och diskussion bygger på ett antal undersökningar som Demoskop genomfört för olika kunders räkning under den senaste tiden.
Beställarna av de opinionsundersökningar som förekommer i Per Nilssons artikel har en stor bredd. Här finns såväl den mycket vinstkritiska tankesmedjan Katalys som det mycket vinstkritikkritiska Svenskt Näringsliv. Samt naturligtvis SOM-institutet vid Göteborgs universitet som i tisdags för första gången inkluderade frågor om vinster i sina gedigna och återkommande undersökningar. I Nilssons underlag ingår även siffror från Demoskops egna och omfattande paneler.
Per Nilsson skriver under rubriken "Välfärdsfrågans tre dimensioner." När Demoskop under de senaste åren ställt frågor om skola, förskola och äldreomsorg så har "resultatet har alltid varit detsamma: det som intresserar väljarna mest (och som överskuggar allt annat) är frågan om välfärdens kvalitet. Detta gäller särskilt skolan. Den näst mest engagerande frågan bland väljarna är möjligheten att själv välja skola, förskola och äldreboende. Därefter kommer frågan om driftsform och vinst."
När det gäller möjligheten för välfärdsföretag att ta ut vinster ur verksamheten finns det - hur man än vrider och vänder på saken - en utbredd skepsis i opinionen. Ställs frågan vinstförbud eller inte på sin spets så finns det en klar majoritet för förbud.
"Att det isolerat finns en kritik mot vinst, säger (dock) inte mycket om hur väljarna ser på välfärdsfrågan", skriver Per Nilsson. Vinstfrågan - eller i själva verket frågan om företag ska få vara verksamma inom välfärdssektorn - ska nämligen vägas av mot medborgarnas tydliga önskemål om hög kvalitet och valfrihet.
Då stora doser av just kvalitet och valmöjligheter levereras av företag med genetiska vinstbehov har således vare sig medborgare eller partier råd att hålla sig med tvådimensionella verklighetsuppfattningar.
När väljarna i själva vinstfrågan ges flera olika alternativ att välja mellan - vinstförbud, vinstbegränsningar av olika slag, vinstuttag endast tillåtna i högkvalitativa verksamheter, med mera - så är det endast 11 procent av de tillfrågade som är positiva till vinstförbud.
En lärdom som jag tar till mig ur Per Nilssons genomarbetade redovisning är att Socialdemokraterna har landat i en mycket realistisk och förankrad position i vinst/valfrihet/kvalitetsfrågorna:
1. En skeptisk hållning till vinstuttag - men nej till vinstförbud - är i linje med det allmänna folkmedvetandet.
2. S står också helt rätt i valfrihetsfrågan; reala val kräver riktiga alternativ.
3. Partiledningens envetna och bestämda argumentering för att kvaliteten i skolor, förskolor och äldreomsorgen ska gå i första rummet har placerat socialdemokratin mitt i väljarnas vardagsrum.
Visst är en del passager i socialdemokratins vinstvälfärdsbeslut lite luddiga. Men det är nog ingen större fara med det. Som Per Nilsson visar så korresponderar även luddigheten med vanligt förekommande attityder i folkdjupen.