I går lämnade "alliansens moder" Maud Olofsson regeringen. Kvar av de ursprungliga alliansbyggarna är nu bara statsminister Fredrik Reinfeldt och KD:s partiledare Göran Hägglund. Mycket talar för att även Göran Hägglund snart är allianshistoria. I partiledarkretsen får då Fredrik Reinfeldt på egen hand ta ansvar för rötterna bakåt.
Ledare
Vid en pressträff på Rosenbad i går förmiddag fick han emellertid ägna sig åt framtiden. Två helt nya och ett halvnytt statsråd presenterades.
Vår medarbetare Christer Sandberg var där för att intervjua Lena Ek.
Lena Ek (C) från Valdemarsvik är nämligen ny miljöminister. Det är sannolikt ett klokt val. Hon är en erfaren politiker som känner till verkligheterna såväl i en liten och sargad kommun som Valdemarsvik som i den europeiska politiken. På sin väg upp mot statsrådsposten har hon även hunnit med några år i riksdagen. Inhägnade djurparksvargar i Kolmården i all ära; som miljöminister är det en fördel att som Lena Ek ha haft vargar inpå den egna stugknuten.
Den nyvalda partiledaren Annie Lööf tar över som näringsminister efter Maud Olofsson. Klokt nog lämnar hon över de tunga energifrågorna till Anna-Karin Hatt. Klokt eftersom partiledare snabbt kan brytas ner av kalla vintrar, stillastående kärnkraftverk och dyra elräkningar.
Lena Ek har en utpräglat socialliberal profil. Mänskliga rättigheter och fri rörlighet över gränser av alla de slag har kommit att bli hennes paradfrågor. Annie Lööfs val att lyfta in Ek i regeringen tyder på att det är just i den socialliberala terrängen som Lööf vill att Centern ska orientera sig fram.
För egen del planerar Annie Lööf att satsa sitt krut på den företags- och entreprenörsvänliga fronten. Det är nog riktiga prioriteringar. Moderaterna visar endast ett förstrött intresse för företagsamhetens hjärtefrågor. Och finns det någon liberalism kvar i Folkpartiet så är den i vart fall inte särskilt social.
En spännande sak med de nya Centerpartisterna i regeringen är att de tycks ha bestämt sig för att ta upp kampen med MP om vilket parti som är mest grönt och mest modernt. Det kan på sikt vålla statsminister Reinfeldt vissa problem. Hans plan A är att försöka hålla ihop alliansens fyra partier även över nästa val. Reinfeldts plan B är att försöka bygga så pass förtroliga band med Miljöpartiet att någon form av regeringssamverkan skulle kunna fungera vid behov.
n n Det kan bli tufft för Reinfeldt att hålla Lööf/Ek och Fridolin/Romson på rimligt gott humör.