Kairos Future är en av Sveriges mest erfarna och välrenommerade framtidsspanarbyråer. Göran Krafft är medarbetare och partner på byrån. Under senare år har han haft ansvaret för flera uppmärksammade och intressanta rapporter om möjliga utvecklingsvägar för bland annat högskolor, skolledare och för den digitaliserade pedagogiken.
I går stod Göran Krafft i Münchenbryggeriets Mälarsal i Stockholm och talade om rollen som lärare. Hundratals lärare och rektorer lyssnade engagerat.
Jag var där.
Att arbeta som lärare måste vara något av det mest svåra och mest utskällda en människa kan ägna sig åt i våra dagar. Alla - politiska partier, media och till och med lärarnas egna fackförbund - har under flera år gödslat det allmänna medvetandet med utspel om hur eländigt det är i den svenska skolan. Och bilden har satt sig.
I rapporten från Kairos Future visar det sig att de flesta med förstahandskunskap - lärare, rektorer, elever, med flera - betraktar lärare i allmänhet som kompetenta. 95 procent av lärarna anser sig vara "mycket kompetenta". En uppfattning som endast 16 procent av allmänheten instämmer i.
Lärarrollen är inte bara svår i motljuset av den allmänt utbredda missaktningen. Lärarrollen är mycket svår i sig själv. Att "vara lärare" är egentligen att vara ansvarig för ett stort och växande antal ansvarsområden.
Läraren förväntas vara ämnesexpert, driven pedagog i alla tänkbara situationer, en god ledare, terapeut, stimulerande och förstående för de flesta sociala och kulturella livsstilar. För att nu bara nämna något.
I Kairos Futures pejling framkommer att alla anser att det vore önskvärt med färre ansvarsområden i framtiden. Men samtidigt håller ingen det för troligt att det blir så. Snarare tvärtom.
I Göran Kraffts rapport om lärarrollen i framtiden ställs frågan om det möjligen "finns någon form av kompromiss som både är någorlunda önskvärd och någorlunda trolig?"
Ett alternativ kan vara att läraryrket - likt de flesta andra komplicerade yrken redan har gjort - utvecklas till en rad specialiserade yrken. Krafft gav några exempel på nya läraryrken:
"Ämnestränaren"; en specialist med djupa kunskaper om såväl sitt/sina ämnen som om inlärning av just dessa ämnen.
"Superinspiratören"; en specialist med vass förmåga att entusiasmera även de mest oengagerade eleverna.
"Mentorn"; en specialist på coachning, individuell kunskapsuppföljning, föräldrakontakter och psykosocialt elevstöd.
"Ämnesledaren"; en specialist som utvecklar och sporrar ämnestränarna.
Det finns ingen anledning att stirra sig blind på förslagen till nya yrkestitlar. Poängen är specialiseringen som sådan. Ett välrekryterat team av specialiserade lärare skulle tillsammans kunna utveckla en närmast heltäckande kompetens. Utan att någon av lärarna för den sakens skull behöver ta på sig supermänniskans kostym.
Som Göran Krafft påpekade så är traditionalismen inom lärarkåren - "jag sköter mitt klassrum själv" - ett självskapat hinder för utveckling. Ett antal nya och specialiserade läraryrken skulle kunna få fart på förnyelsen. Och dra upp lönenivåerna.