Arbetslöshetsförsäkringen är en grundbult i den svenska välfärds- och arbetsmarknadsmodellen. Tyvärr har den upphört att fungera i praktiken. Allt färre löntagare är anslutna till a-kassan och av de som är medlemmar får endast en bråkdel ut 80 procent av sin inkomst vid arbetslöshet.
Den parlamentariska socialförsäkringsutredning som tillsattes 2010 har hittills misslyckats med att besvara grundfrågan om hur en obligatorisk a-kassa kan utformas. Inte heller har det gått att nå politisk enighet om hur den gradvisa urholkningen av taken i arbetslöshetsförsäkringen kan vändas. Låsningarna mellan partierna är uppenbara.
Mot denna bakgrund lanserade Jusek för en tid sedan tanken på en politisk kompromiss om en obligatorisk a-kassa som kombinerades med höjda tak i ersättningen. Konstruktionen vore möjlig om Moderaterna gav upp sitt motstånd mot att höja taken i a-kassan samtidigt som Socialdemokraterna accepterade att försäkringen blev obligatorisk.
Ett höjt och indexerat tak är nödvändigt om arbetslöshetsförsäkringen ska fungera som avsett. Så sent som 2005 var den svenska a-kassan näst förmånligast i världen, idag ligger vi under genomsnittet i OECD. Taket har inte höjts sedan 2002 då 75 procent av de försäkrade fick ut 80 procent av lönen. Idag får endast 11 procent av löntagarna som jobbar heltid 80 procent vid arbetslöshet.
En del beskriver a-kassan som ett bidrag och använder statsfinansiella argument mot att justera upp taket i ersättningen. Det synsättet leder fel. För att a-kassan ska fungera som en omställningsförsäkring måste den ge ett verkligt skydd mot inkomstbortfall. Ett höjt och indexerat tak skulle öka den samhällsekonomiska effektiviteten genom att den arbetslöse istället för att tvingas ta första möjliga arbete, ges chans att vänta in rätt arbete.
På samma sätt är argumenten mot ett obligatorium ihåliga. Att försäkringen skulle omfatta alla innebär inte med automatik att de nuvarande a-kassorna avskaffas. Socialförsäkringsutredningens uppdrag är att pröva alternativa organisationsformer. De nuvarande fristående a-kassorna har flera fördelar och fungerar i huvudsak väl.
Det stämmer förvisso att det finns individer som idag har valt att stå utanför a-kassan som kommer att tvingas att betala en avgift om arbetslöshetsförsäkringen blir obligatorisk. Men så fungerar alla sociala försäkringar. Detsamma gäller för sjukförsäkringen som redan är allmän.
Det finns även de som fruktar att den fackliga organisationsgraden faller med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Men det är ingen naturlag. Redan idag kan den enskilde välja att enbart vara ansluten till a-kassan. I Norge, som har en obligatorisk a-kassa, har andelen fackliga medlemmar ökat på senare tid.
Man behöver vara två för att dansa tango - liksom för att kompromissa. Att införa ett obligatorium och samtidigt höja taket i ersättningen borde vara acceptabelt för partier på båda sidor av blockgränsen. Att enbart befästa skyttegravarna och därmed status quo vad gäller a-kassans framtid framstår allt mindre som ett alternativ.