Förra kommunalrådet i Finspång Stig Andersson ville visa mig Lantbruksmuseet i Ljusfallshammar. Vi åkte förbi sågen där Stig jobbat, ett par små fina hus där några av bygdens profiler bott och sedan var det ingenting, bara snö. Så bröts plötsligt snöviddernas enformighet av flera stora hus. Vi var framme.
Tretusen för dagen iskalla kvadratmetrar med över åttatusen små och stora prylar; det är museet i sammanfattning.
Allt arbete sköts ideellt. Och allt startades av den entusiastiske samlaren Karl Hellmark från Tjällmo. Motala kommun ville inte satsa på en permanent utställning för Hellmarks saker och ting. Han fick gå över kommungränsen. Finspångarna ställde upp. I olika omgångar har museet utvecklats och byggts till under snart tjugo år.
När jag var där höll några gubbar på med ännu en utbyggnad. Med hjälp av några av museets sponsrande personer och företag så spikades det golv. I ett annat hörn arbetade en man i skoteroverall på en dator så gammal att den kunde vara ett museiföremål i sig. Hans uppgift var att - pryl för pryl - föra in samlingarna i ett uppgiftsladdat kartotek. Med stelfrusna fötter visades jag runt i huvudbyggnaden. Här fanns allt och lite till. Ett monster till skördetröska som klarade av det mesta utom att möjligen baka bröd. Tröskverket tillverkades bara i två exemplar; sedan sprang utvecklingen förbi tillverkaren. Spadar som använts när Göta Kanal grävdes. En rad traktorer av så gammalt snitt att "Grålle" - traktorn framstod som digital. Gengasbilar, harvar, serviser, skiftnycklar, skithus, radioapparater, sågar, vagnar, möbler, kläder; allt snyggt upphängt och stiligt presenterat. Det som imponerade mest på mig var trots allt människorna som lägger ner miljoner oavlönade arbetstimmar på museet. Varför håller ni på med det här, frågade jag museiföreningens ordförande Inge Palmkvist? Jag fick många svar typ hålla bygden levande, värna historien, skapa ett utflyktsmål. Så är det säkert. Men det mest sanna och heltäckande svaret är nog att de har kul medan de håller på. Att ha kul är grunden i allt ideellt arbete. Det märks att de har kul. Den optimistiska stämningen har satt sig i väggarna därute. Åk dit och testa. Du blir inte besviken. Jag lovar.