Det verkar som att det finns människor som går och oroar sig över att det äkta svenska skall gå förlorat i vårt mångkulturella samhälle. Men vi har aldrig fått någon bra förklaring på vad det är som då skulle gå förlorat. Ingen kan riktigt svara på vad det genuint svenska är.
Det som nämns allt som oftast som typiskt svenskt är avundsjukan." Det är bara den typiska svenska avundsjukan" säger man om någon är missunnsam. Men inte kan det väl vara den som folk är rädda att förlora? Världen blir säkert bättre om vi unnar våra medmänniskor deras framgångar och gläds med dem.
Krönika
Men vad kan det då vara som är typiskt svenskt? Det kan väl inte vara att kvinnor tjänar mycket mindre än män och dessutom fortfarande gör största delen av obetalt arbete som måste göras. För det är ju lika illa, om inte värre, i andra länder. Och ingen kan väl gå och oroa sig över att vi skulle få mer jämställdhet.
Vi lär ju vara bäst på sopsortering i vårt land, men det är nog ingen som missunnar oss. Om vi vill fortsätta att sortera våra sopor, och det vill vi ju, så är det säkert helt okej. Önskvärt vore att fler tog efter.
Annat som brukar nämnas som typiskt för Sverige är frisk luft och rent vatten och det är ju helt klart i riskzonen. Men det hjälper vi ju alla till med att ödelägga.
Något annat som kan sägas vara unikt för Sverige, men även för Norge och Finland, är att vi har gott om plats i vårt land. Och därför kan vi ju ha plats att välkomna fler människor, som behöver ett annat land att bo i, utan att vi skall känna oss trångbodda. Vad det handlar om i det fallet är att vi måste fördela resurserna bättre så de räcker till alla.
Men vad kan det då vara som vissa är så rädda för att mista? Det kan väl inte vara allsången? Vi älskar ju verkligen att sjunga allsång i detta land. Hela somrarna sitter vi, stora som små, gamla och unga i varenda buske och sjunger Svinsta skär och Rosa på bal så det slår lock för öronen.
Vi som så ofta håller oss på vår kant, vi grabbar ogenerat tag i första bästa medmänniska som vi aldrig sett förut, och gungeligungar av hjärtans lust. Men det är nog ingen fara, det är säkert ingen som tar ifrån oss, låt vara att en del undrar vad vi håller på med.
Men dom vänjer sig med tiden. Att sjunga allsång är ett oförargligt nöje och dessutom nyttigt för både kropp och själ, å det skall vi fortsätta med, så länge som vi tycker att det är roligt.
Nej vi tror inte att vi behöver oroa oss. Människor har alltid flyttat runt i världen. En del av nyfikenhet, för att de vill se något nytt och prova på något annat än det gamla invanda. Andra för att de är så illa tvungna p.g.a. krig och katastrofer.
Men vi har ju bara en jord och den måste faktiskt räcka till för oss alla.