Per Schlingmann har sagt upp sig från Moderaterna. Under snart tio år har han som strateg, partisekreterare och kommunikationschef haft ansvaret för omstöpningen av det moderata partiet. Schlingmanns snara avgång har därför på goda grunder väckt oro och förhoppningar. Vem ska kunna fylla den lucka i ledet som Schlingmanns sorti otvivelaktigt innebär: Är moderaternas epok som "nya" över?
På DN Debatt i går anmälde en ny och yngre Moderat sitt intresse för att axla Schlingmanns mantel. Erik Bengtzboe är förbundsordförande för moderaternas ungdomsförbund MUF. I DN deklarerade han frankt att han "vägrar kalla mig borgerlig".
Enligt Bengtzboe utgör begrepp som borgerlig och borgerlighet "identitetsmarkörer" som bygger murar mot de människor som befinner sig utanför de borgerliga (förlåt!) partierna.
Bengtzboe har definitivt en poäng. Borgerlig - för att inte tala om småborgerlig - är exempel på uttryck som det inte direkt gnistrar om. I från det perspektiv varifrån jag betraktar borgerligheten som begrepp förhåller det sig i vart fall på det viset. Jag kan leva med att benämnas liberal, konservativ, höger eller vänster. Från tid till annan och då och då kan det och har det säkert legat något i etiketteringar av det slaget.
Att bli betraktad som en borgerlig person skulle jag däremot uppfatta som ett illasinnat påhopp.
Riktigt varför det är på det viset har jag svårt att reda ut. Kanske för att ordkombinationen "borgerlig socialdemokrat" känns som en tulipanaros; lätt att säga men svår att föreställa sig i praktiska livet?
Ur moderaternas perspektiv är det därför ett begripligt drag att vilja fortsätta förnyelsen genom att även försöka skaka av sig den borgerliga filten från förr. Ska Moderaterna på allvar kunna utmana Socialdemokraterna om rollen som Sveriges bestående största parti så krävs det kort sagt att rensa transfersträckan mellan S och M från hinder och murar. Borgerlig är solklart en sådan mur.
Erik Bengtzboe är inte först på bollen. I de Schlingmannska talreglerna ingår sedan länge att tala om Alliansen och inte om den borgerliga Alliansen. Bengtzboe argumenterar dock på ett mer engagerat och personligt sätt än vad Schlingmann gör.
"Borgerligheten finns knappt kvar; kristallkronorna, pärlhalsbanden och sjurättersmiddagarna har aldrig varit en verklighet som jag känner igen mig i", hävdade Bengtzboe i sin artikel.
Under gårdagen fick MUF-ordföranden många mothugg och ironiska kommentarer från höger och vänster. Vilket är helt i sin ordning. Artikeln är inget stilistiskt mästerverk. Floskelvarningen är hög. Upprepningarna många. Kristallkronors förkastlighet och köksbords föredömlighet omnämns ett flertal gånger.
Borgerlighet har under seklernas gång haft många olika betydelser. För de flesta nu levande torde begreppet mest syfta på en viss krets av politiska partier. Bengtzboes mission är att befria nya Moderaterna från denna "kvarleva" från förr.
Min bedömning är att det är ett mycket långsiktigt och osäkert projekt. Som socialdemokratin likafullt har all anledning att vara uppmärksam på. Den som är beredd att ompröva allt för att nå framgång är en farlig motståndare.