Handelskammaren i Östra Sverige har kaxat till sig. Johanna Palmér är vice vd i kammaren. Hon vill skapa debatt och förändring. I går samlade hon och hennes styrelse ett fyrtiotal medlemmar på Saab i Linköping för att diskutera företagande, jobb och reformer.
Jag var där.
Björn Eriksson och Bengt Assarsson har fått styrelsens uppdrag att ta fram ett kort och slagkraftigt näringspolitiskt program. Bakgrunden är förstås den svaga ekonomiska utvecklingen i Linköping och Norrköping. Jämfört med till exempel Örebro sackar våra större städer efter rejält när det gäller nya jobb i näringslivet, bra löner och skatteintäkter.
Björn Eriksson och Bengt Assarsson har skrivit ett befriande konkret program. För att skapa större dynamik i ekonomin och större utrymme för tillväxt vill de att ett antal kommuner ska slås samman. Tanken är rimlig. Många kommunala uppgifter är lagstadgade och utförs på ungefär samma sätt i till exempel Nyköpings, Norrköpings, Söderköpings och Linköpings kommunhus. Här finns ett stort utrymme för effektiviseringar.
Det vimlar självklart av invändningar mot kommunsammanslagningar. En väsentlig sådan är att knappt någon i de berörda kommunerna har något genuint intresse av sammanslagningar. Politikerna är inlåsta i sina kommuner, i sina landsting och i sina län. Det krävs yttre krafter för att dyrka upp modellen. Handelskammarens konkreta förslag om gemensamt flygplatsbolag för Norrköping och Linköping och om att Universitetssjukhuset ska starta verksamhet i Norrköping kan vara små dyrkar på vägen.
Handelskammaren bör hålla fast vid och utveckla sin kaxiga stil. Inte därför att de har rätt i allting. Det har ingen. Utan därför att konkreta och tydliga förslag är demokratiskt tilltalande. Alla kan förstå vad de vill.