Klarar city- folket utökad sopsortering?
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I kollektiva tvättstugor brukar samma fenomen uppstå. Kläder och andra nyttiga saker som frottéhanddukar och badlakan tappar plötsligt sin ägare och ligger kvar vecka efter vecka. Ändå måste de väl ha köpts in för att vederbörande ansåg sig behöva dom. Hur ofta tvättar de glömska hyresgästerna månntro?En annan form av "glömska" som är svårare att stå ut med är allt skräp, som glöms eller snarare kastas utmed våra vägar och vid rastplatser, ja t o m i våra vackra grönområden och parker. Där kan det ibland se ut som en mindre bosättning efter en fin sommarkväll: kundvagnar, som man behövt för att frakta dit allt man ansåg sej behöva, engångsgrillar och inte bara engångs heller ibland. Dessutom det vanliga, ölburkar, servetter, emballage av olika slag. När man är mätt och belåten så reser man sej tydligen, klappar lilla magen och går sin väg. En stilla undran: ska skräpet verkligen ligga där? Är det tyngre att bära bort än dit? Eller förväntas någon annan stå beredd att städa upp (mamma kanske) och i så fall varför?Nu är det förhoppningsvis så att de flesta tar med sej sitt avfall och lämnar snyggt efter sej, men varför tror ganska många att det är helt normalt att svina ner? Tror de att det säkert kommer någon och städar, någon anonym kraft som staten betalar kanske? Någon av alla dessa hushållsnära tjänster kanske? En "liten polska" som tassar omkring och fixar allt?Det blir intressant att se om folk i innerstan kommer att klara av den kommande utvidgade sopsorteringen eller om glömskan ska slå till hos många, så att komposten berikas med burkar och aluminiumtråg. Jaja, det kanske är nedbrytbart om man väntar några decennier.Vår högt älskade allemansrätt ger oss inte alls lov att slarva, tvärtom, där fastslås att det är absolut förbjudet att skräpa ner.Medan vi ändå är i gång och kverulerar kan vi passa på att ge en känga till de hundägare, som låter sina älsklingar baja på trottoaren och lämnar lorten efter sej åt andra trafikanter att trampa på. De är inte heller renhållningsarbetarnas favoriter. Inte ett dugg bättre är de som helt laglydigt plockar upp det som den lilla älsklingen åstadkommit och lägger det i en plastpåse, som de sedan slänger. Den oemballerade lorten kan ju ändå regna bort om turen är god.