Jag tänker på pengar. Och på vart pengarna tar vägen. Inte mina pengar, de har jag hyfsad koll på. Jag tänker på pengar som kanske inte finns och kanske aldrig har funnits. Hittapåpengar. Som pengarna i ett monopolspel.
Ett tag tänkte jag att världsekonomin är uppbyggd på samma sätt, med lika tydliga regler som i Monopol. Riksbankscheferna sitter och fördelar pengarna efter hur många varv man gått - kanske fram och tillbaka till jobbet. Så skickar de ut små tandläkarräkningar. Ibland vinner man en korsordstävling och blir någon eller några hundralappar rikare. När man gått tillräckligt många varv kan man köpa sig en gata. Och bygga hus och börja ta hutlöst betalt av de som vill gå på just din gata. Om du köper riktigt många gator och bygger hotell på dem och låter bli att gå på andras gator blir du rik.
Krönika
I Monopol finns inga fastighetsbubblor. Du vinner när dina motståndare inte längre har några pengar kvar. Det är här det blir uppenbart att Monopol inte är som på riktigt. I Monopol har banken pengar. När den riktiga bankens pengar är slut får de mer av staten. Av dig och mig. Som att jag skulle ge dig pengar för att vi ska kunna spela vidare. Eller att du säger att du har ett papper som är värt lika mycket som pengar - och jag säger okej. Då finns det helt plötsligt mer pengar än det finns. Tillslut sitter jag där med en hög papper. När jag vill byta mina papper mot pengar visar det sig att det inte var värde mer än - just det - lite papper.
Är det så man gör när man låtsas att det finns mer pengar än det finns? Om du och jag bestämmer att pappret är värt tio kronor styck är det bara värt exakt så mycket så länge vi tycker likadant. Men finns det en guldreserv som täcker upp för våra papper. För våra hitta-på-pengar? Tror inte det. I Monopol finns det en vis summa pengar. Det gör det i världen också. Eller? Sitter det riksbankschefer och smygtrycker sedlar efter kontorstid tills någon kommer på dem? Skulle i och för sig inte förvåna mig. Pengarna flyttar bara på sig. Nyss var de i USA. Nu är de på väg till Asien. Hur länge de tänker stanna där vet ingen. Så länge man har tillväxt kanske. Tillväxta mig hit och tillväxta mig dit. Kanske skulle man i stället försöka sig på att inte bygga så många hotell utan låta medspelarna slå upp några röda plasthus på sina gator också. Då kanske de skulle ha råd att betala tandläkarräkningen, köpa en tidning, lösa ett korsord och vinna en slant.
Själv har jag aldrig köpt en endaste liten aktie. Tror att det kan bero på att jag har lite svårt att kombinera det abstrakta med mitt kontrollbehov. Så till dess jag har råd att köpa alla aktier och bestämma allt själv åter jag bli. Jag åker hellre till byggen och köper lite brädor och bygger på mitt hus för pengarna. Blir det något över köper jag en tidning och löser ett korsord.