Moderaterna förnyar nu gradvis sina positioner i välfärdspolitiken. Tendensen i de senaste dagarnas utspel inför partiets "Sverigemöte" i Karlstad 15 mars är inte entydig.
Käpphästarna går in och ut ur stallet skulle man kunna säga.
Anna-Kinberg Batra är gruppledare för M i riksdagen. Tillsammans med finansmarknadsminister Peter Norman gjorde hon på DN Debatt i söndags klart att partiledningen nu inte längre anser att LOV - lagen om valfrihet - ska göras tvingande för kommunerna.
Omsvängningen är en anpassning till såväl opinionsläget som till ekonomiska realiteter. LOV:s fördel är att den - till skillnad mot upphandlingar av stora block av välfärdstjänster - skapar personlig valfrihet för brukare av sådant som hemtjänst och äldreomsorg. LOV:s nackdel är att den är kostnadsdrivande för såväl kommuner som privata utförare. För att skapa värdefull valfrihet till vettiga kostnader krävs i praktiken befolkningsunderlag som enbart bjuds i våra större städer.
Att i det läget satsa politisk kraft och prestige på att banka igenom "tvångs-LOV" - mot många egna kommunalråds och stora delar av oppositionens vilja - är att få lite ull för mycket skrik.
Moderaterna markerar i sitt nya program i stället välfärdsverksamheternas kvalitet, lika villkor för alla godkända utförare, det kommunala självbestämmandet och medborgarnyttan. När M ställer in käpphästen LOV i stallet så skapas därmed en bred samsyn på det politiska mittfältet.
Om lagen om valfrihet inte är obligatorisk behöver den rimligt sett heller inte avskaffas. Kommunerna får göra som de vill. Kommunpolitiker som så önskar kan strida om saken i lokala valrörelser. Detta gynnar säkerligen framväxten av rationell och stabil valfrihet för medborgarna.
Ulf Kristersson är socialförsäkringsminister. I går presenterade han ett förslag om minskad politikermakt som ombuden på Sverigemötet i Karlstad ska diskutera. Kristersson vill att beslut om omhändertagande av barn ska fattas av särskilda och legitimerade socialsekreterare och inte som idag av politiker i kommunala socialnämnder.
Socialförsäkringsministern leder således en traditionell moderat käpphäst ut ur stallet. Den som följt Moderaterna vet att slogans om att "politiker inte ska peta och styra i allt" är ett grundbeat i partiets politik.
Just på detta område är Ulf Kristerssons förslag sakligt underbyggt. Beslut om att omhänderta - eller inte omhänderta - barn är mycket svåra och känsliga delar av den offentliga förvaltningen. Det är inte rimligt att lekmannapolitiker ska ha sista ordet i dessa frågor. En uppgradering av tjänstemannaansvaret är välkommen.
En käpphäst som M borde vårda är arbetslinjen. Norrköpingsmoderaten Gunnar Axén är ordförande i socialförsäkringsutredningen. I SvD i gör öppnade Axén för att arbetslösa ska kunna få ersättning från a-kassan även om de aldrig har arbetat. Det är minst sagt häpnadsväckande att M ställer sig i spetsen för införande av medborgarlön; eller statliga socialbidrag om man så vill.
Den moderata käpphästvandringen in och ut ur stallet är annars inte särskilt kontroversiell. I vart fall inte i mina ögon. Men så är jag heller inte någon vän av entydiga tendenser i politiken. Laga efter (väljarnas) läge bör vara den rådande principen.