Kan högern tänka?
Foto: Fotograf saknas!
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Norberg har figurerat i flera av de tidigare inläggen i diskussionen. Han framstår som en av många oönskad centralgestalt i högerdebatten. Debatten startades av kritikern Erik Wallrup. 8/2 klagade han på bristen på intellektuella högerdebattörer i Reinfeldts Sverige. "På de fyra gångna åren har inte mycket mer hänt än att en kulturutredning blivit illa tilltygad. Någon ny generation intellektuella har inte dykt upp i diskussionen." (-) "Annars? Johan Norberg skriver vidare på sitt globaliseringsevangelium". Wallrup efterlyste en "tänkande höger" som t ex kunde ta sig an frågan om "försvaret för nationalstaten i globaliseringsprocessen" och gärna visa "engagemang i frågan om förhållandet mellan livets helighet och biotekniken". Skribenten Roland Poirier Martinsson ifrågasatte (25/2) om Johan Norberg överhuvudtaget bör uppfattas som en högerman."Vill man vara banal kan man såklart kalla nyliberaler för höger, de vill ju sänka skatter och avreglera marknader, men det är faktiskt bara en parlamentarisk lägesobservation. Estetiskt och väsentligt är Norberg lika mycket en vänsterman". I går kom så Norbergs svar. Det går inte av för hackor. "När man idag ser vad som går för konservatism i den svenska debatten, blir det ibland en rätt urvattnad liberalism kryddad med lite truismer om värdet av familj och samhälle . (-) Men i många europeiska länder finns det fortfarande en verkligt antiliberal idékonservatism som skyr all modernitet och mobilitet. Det är en sådan Erik Wallrup tycks efterfråga. Med den konservatismen har liberalismen inget som helst gemensamt. (-) Om det är sådant som gäller för höger ska vi liberaler inte räknas dit". Norberg argumenterar fräckt och skickligt: "ett grunddrag i konservatismen är den ängsliga misstron mot det nya, medan liberalen vill låta det som spontant växer fram ha sin gilla gång även när vi inte kan förutsäga vad det leder till." Valet mellan ängslig misstro och spontant växande är lätt för min del. Spänningen mellan liberala och konservativa kraftfält finns i alla anständiga partier. I min egen Socialdemokratiska sfär betraktar jag mig själv som mer liberal än konservativ. Vänsterliberalismen är inte särskilt retoriskt framstående i S-rörelsen. Men i praktiken; vem kan förneka Socialdemokratins betydelse för att Sverige har utvecklats till en av världens mest öppna och liberala marknadsekonomier? Johan Norberg har rätt: Liberalism är definitivt inget ensidigt högerprojekt. Finns det ens någon plats för liberaler hos de nya Moderaterna?