Anders Borg (M) är finansminister. Borg är en av de Nya Moderaternas främsta ingenjörer och aktörer. Han har kort sagt en mycket stark ställning i regeringen.
Ledare
Anders Borg har kopplat ett starkt grepp om statens finanser. I går rapporterade Ekoredaktionen om ett gryende borgerligt motstånd mot Borgs fasta grepp och kamerala attityd. Flera riksdagsledamöter i regeringspartierna anser att Borgs ambition att först och främst betala av på statsskulden hämmar framväxten av ett mer borgerligt Sverige.
Sveriges statsskuld motsvarar i dag cirka 35 procent av vår bruttonationalprodukt-BNP. Enligt regeringens budget är målsättningen att statsskulden ska vara nere på drygt 20 procent av BNP 2014.
Folkpartiets Carl B Hamilton anser att det finns utrymme för statliga investeringar inom bl a infrastruktur. Centerpartiets Annie Johansson vill att staten ska uppmuntra företagande genom skatte- och avgiftssänkningar.
Moderaternas Johnny Munkhammar vill sänka marginalskatten. Finansministern ställer sig kallsinnig till kritiken. Enligt Anders Borg innebär borgerlig politik att samhället ska präglas av "sammanhållning, tillväxt och dynamik".
Det är lätt att känna sympati för Borgs attityd. Han borde dock inte vifta bort kritiken på det sätt han gör.
Sverige har många eftersatta områden i stort behov av investeringar.
Järnvägarna är ett övertydligt exempel.
Sveriges statsskuld är inte särskilt hög. EU:s regelverk sätter gränsen vid 60 procent av BNP. Att lägga allt krut på fortsatta sänkningar av statsskulden är inte rimligt.
100 miljarder på dubbelspår, växlar och signaler skulle göra betydligt större samhällsnytta än en sänkning av statsskulden från 30 till 25 procent.
Ska de Nya Moderaterna utvecklas till det naturliga regeringspartiet- vilket de vill- så måste de våga satsa på investeringar i det allmänna.