Recykling är ett behagligt ord. I begreppet finns inbyggt att saker och ting kan användas flera gånger i stället för att sonika slängas bort när de förlorat sin attraktionskraft för innehavaren.
En urdrucken ölburk kan likaväl som ett utläst nummer av Folkbladet återkomma i en mängd andra skepnader och utgåvor ända tills den sista pappersfibern och det sista spåret av aluminium har försvunnit.
Recykling uppfattas allmänt som ett klimatsmart och politiskt korrekt beteende. Politiken som sådan är heller inte främmande för att låta förslag och utspel cirkulera runt i systemet. Det är inte ovanligt att gamla reformförslag återkommer som nya. De sätts in i nya paket och sammanhang och kan således presenteras som nyheter och satsningar ett flertal gånger.
Regeringens nu pågående presentation av höstbudgeten är ett utmärkt exempel på recyklade nyheter. Så gott som varje dag lanseras si och så många miljoner som ska satsas på det ena eller andra. När väl denna steg-för-steg runda är över så återkommer alltihopa i ett gemensamt budgetpaket. Med lite tur skapar många förslag dessutom ytterligare några rubriker när de voteras igenom i riksdagens beslutsapparat.
I går tog Alliansens partiledare återanvändningens recyklande konst till nya höjder. Eter valsegern 2006 sjösatte Alliansen en mängd satsningar på sin nya arbetslinje. En av satsningarna på nya och fler jobb var att arbetslöshetsanpassa avgifterna till a-kassan.
I korthet gick det ut på att avgifterna till arbetslöshetsförsäkringen skulle korrespondera med arbetslöshetsriskerna inom olika delar av arbetsmarknaden. A-kassemedlemmar i branscher med hög arbetslöshet fick betala en avsevärt högre avgift till a-kassan än vad deras kollegor i andra branscher fick göra.
Tanken var att fackförbunden i arbetslöshetsintensiva delar av arbetsmarknaden skulle blir mer modesta i sina lönekrav. Om de höll nere sina lönekrav skulle arbetsgivarna kunna anställa fler och varsla färre. Arbetslösheten skulle sjunka och premierna till a-kassan skulle kunna sänkas. Så var det tänkt. Så blev det dock inte.
Vare sig fackförbunden eller arbetsgivarna har tagit någon större notis om de differentierade a-kasseavgifterna när de löneförhandlat. Oavsett bransch eller arbetslöshet slutar de flesta löneförhandlingar i nivå med "märket" som sätts av industrin. Satsningen på högre a-kasseavgifter som en del i arbetslinjen misslyckades således.
Men skam den som ger sig. I går presenterade Alliansen en ny satsning på nya jobb.
Nu lanseras en sänkning av a-kasseavgifterna som en del i satsningen på ett arbetslinjepaket!
Delar av oppositionen var snubblande nära att trampa snett. Här och där hördes fnysningar om att en återgång till enhetliga a-kasseavgifter minsann inte är en jobbsatsning. Fnysningar som onekligen är av återanvändande karaktär: Regeringen gör fel vad den än gör. Regeringen har fel även när den gör satsningar på jobb som vi själva i åratal talat om som satsningar på jobb.