Här i Visby snackas det om att Jan Björklund snart kan vara rökt som ledare för Folkpartiet. Hans ungdomsförbund föreslog i går att Björklund "på sikt" bör bytas ut. Enligt en färsk undersökning är det endast runt 60 procent av dem som röstade på FP 2010 som säger sig vilja rösta på samma sätt 2014. Statsministern Fredrik Reinfeldt gav i sitt tal i tisdags Björklund en - ivrigt applåderad - näsknäpp om språktest för invandrare. Kanske tändes Björklund av motgångarna och motståndet? Hur som helst höll han ett stundtals lysande socialliberalt tal i Almedalen i går kväll.
Jag var där.
Hans appeller för invandring, för forskning, för kvinnolöner, för EU-samarbetet och för valfrihet var klockrena och stringenta. Hans passning till Reinfeldt "näringslivet är inget särintresse" var kul. Han visade också prov på sin sluggeranda när han varnade medborgarna för att ge regeringsansvar till partier med "stollig ekonomisk politik". Han var självkritisk till sitt tidigare motstånd mot biltullar i storstäder, han ville göra mer för att hindra skövling av våra skogstillgångar och han beklagade att regeringen 2009 avskaffade skatten på handelsgödsel. Bara att hålla med.
Huvudnumret i Jan Björklunds tal i Almedalen var ett förslag om en ny arbetsmarknadsmodell. Här är jag mer betänklig. Inte därför att förslaget i alla sina delar är dåligt. Inte därför att jag avvisar behovet av förändringar och anpassningar av arbetsmarknadens regelverk. Sådana behövs alltid. Mina invändningar handlar om att Björklunds förslag till förändringar är väldigt omfattande, kontroversiella och på flera centrala punkter går emot regeringens officiella hållning. Förstatligande av a-kassan och en ny lag för anställningsskyddet är inga småsaker som regeringspartier bör sommargnabbas om i Almedalen. Jan Björklund är ingen vilken vanlig opinionsbildare som helst. Han är vice statsminister.
Folkpartiets utspel väcker frågor om samordningen i regeringen.
Fredrik Reinfeldt lanserade i tisdags en "jobbpakt" för att dämpa ungdomsarbetslösheten. Staten och arbetsmarknadens parter ska ta ett gemensamt ansvar för att ett stort antal ungdomar kan få jobb i den nya anställningsformen "yrkesintroduktion" där den betalda arbetstiden är 75 procent medan återstående tid ägnas åt studier och kompetensutveckling. För att gå med på att skriva ett nytt huvudavtal med denna variant av "ungdomslöner" är fackens motkrav att taket i a-kassan samtidigt höjs. Samtalen mellan parterna och staten har pågått i några månader. Saken är i ett känsligt läge. Efter Björklunds utspel ställde sig LO: s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson mycket undrande. I en intervju med TT konstaterade han att folkpartiets förslag var något helt annat än vad som diskuterades inom ramen för jobbpakten. "Jag trodde att det var regeringen vi talade med, men det kanske var moderaterna", sa Thorwaldsson. Hans reaktion är högst begriplig.
Visst är det så att partierna i regeringen bör, kan och ska profilera sig; inte minst här under politikerveckan i Visby. Men det gäller att välja områden med förnuft. Jobbpakten är en ansats av mycket stor betydelse för regeringen, för arbetsmarknaden och för LO. Genomförs jobbpakten kan den ha stor betydelse för opinionsläget inför nästa val. Att regeringen kommer med motstridiga uppgifter i denna centrala fråga är mer än anmärkningsvärt.