Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Ja till Lissabon

Norrköping2008-11-19 03:00
Teresa Carvalho
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Imorgon röstar riksdagen om ratificering av Lissabonfördraget. Sverige är bland de allra sista länderna att ta ställning till fördraget, och hittills har bara Irland sagt nej. Det gjordes genom en folkomröstning som krävs enligt den irländska grundlagen och där valdeltagandet var mycket lågt. Det mesta talar för att Sverige godkänner fördraget, men frågan är omtvistad och det finns starka röster på båda sidorna. Jag ser positivt på att Sverige ratificerar fördraget, låt mig förklara varför. Det Sverige genom riksdagen ska ta ställning till är inte vårt medlemskap i EU eller ens hur nöjda vi är med EU, utan om det är det nuvarande Nicefördraget eller det föreslagna Lissabonfördraget som ska gälla i framtiden, till dess att nästa fördrag antas. För så är det ju, inget fördrag gäller i all framtid, nya förutsättningar skapas kontinuerligt för EU, och då måste nya fördrag antas med jämna mellanrum. Lissabonfördraget är inte perfekt, mycket hade kunnat vara ännu bättre. Men man ska komma ihåg att det är en kompromiss som 27 länder ska komma överens om, vilket ofta också kräver brett partiöverskridande samförstånd inom medlemsländerna. Därför är det svårt att få ett perfekt fördrag. Även om jag skulle vara helt nöjd kanske inte min granne är det. Sådana är demokratins spelregler. Jag kan dock se att Lissabonfördraget innehåller några tydliga förbättringar för EU-samarbetet. Därför tycker jag också att det vore önskvärt att Lissabonfördraget fick ersätta Nicefördraget. Många är oroliga över vad Lissabonfördraget innebär för den svenska modellen och arbetsrätten med tanke på Laval-domen. Det är inte skäl för att säga nej till Lissabonfördraget. För det ska inte glömmas bort att det är Nicefördraget som gäller nu, precis som när Laval-domen föll. Dessutom får Lissabonfördraget en "social klausul" som gör det lagstadgat för EU att främja hög sysselsättning och sociala skyddsnät, och stridsåtgärder enligt nationella regler skrivs in som en rättighet. Det är bra. En annan positiv förbättring är att Lissabonfördraget delvis stärker statssuveräniteten jämfört med det fördrag som gäller idag. De nationella parlamenten kommer noggrannare få övervaka subsidiaritetsprincipen genom möjligheten att säga ifrån om de tycker att en fråga inte bör avgöras på EU-nivå. De kommer kunna förkasta förslag som strider mot denna om det får medhåll från rådet eller Europaparlamentet. Den starkaste kritiken som framförs i debatten är att överstatligheten ökar, alltså att vetorätten försvinner, i vissa frågor. Det kan låta skrämmande, men är i själva verket bra och nödvändigt. Miljöområdet är ett bra exempel där det underlättar för parlamentet att föra en progressiv miljöpolitik. Det folkvalda parlamentet får möjlighet att avgöra frågan istället för att samla alla länders miljöministrar och låta dem bestämma. Vid sådan beslutsprocess räcker det med att ett land motsätter sig förslaget för att det ska falla. I praktiken innebär det att de länder som vill minst och är minst intresserade av att bekämpa miljöhoten är de som får bestämma mest om hur miljölagarna och miljöpolitiken ska utformas. Det är orimligt! Därför tycker jag att Lissabonfördraget är ett steg i rätt riktning.
Läs mer om
Norrköping