Invånare som kanonmat
En palestinsk familj i Rafah, i södra Gazaremsan, flyr bort från en byggnad som bombades av Israel på söndagen. De, liksom andra medborgare i Gaza, är, enligt Widar Andersson kanonmat i de krigande parternas ögon. Foto: Eyad Baba/AP
Foto: EYAD BABA
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Kriget analyseras fram och baklänges i media i hela världen. Informationer och uppfattningar från en nyhetsbyrå återanvänds omedelbart av en annan. Rundgången är påtaglig. Fast visst finns det detaljer som skiljer. Svenska radions Eko-redaktion upprepar t ex i varje sändning att "F- 16" stridsflygplan används i anfallen. Jag undrar varför Ekot utmärker sig på det viset? Hade det varit svenska JAS-Gripen plan som "släppt sin dödliga last över de en och en halv miljonerna instängda i Gaza", hade jag kunnat förstå Ekots nyhetsvärdering. Men nu är det amerikanska F-16 plan det handlar om. Är det bara en lapsus? Eller anser Eko-redaktionen att omnämnandet av flygplansmodellen är viktig för lyssnarnas förståelse av kriget? I så fall skulle jag också gärna vilja veta vilken sorts missiler som Hamas använder. Och vad är det för slags stridsvagnar som används? Rapporteringen från kriget är fylld av politiska och militärstrategiska analyser. Varför kom kriget just nu? Att det är val i Israel i februari bedöms allmänt ha stor betydelse. Högerpartiet Likud har utifrån sin oppositionsroll öst på med krigspropaganda och bedöms/befaras ha stora framgångschanser att återerövra regeringsmakten. Den sittande regeringen är i stort behov av att visa offensiva takter. Blixtattackerna mot Gaza och paraderandet med marktrupper och stridsvagnar vid gränsen mot Gaza är tänkta att svara upp mot det behovet. Kriget mot Libanon för 1,5 år sedan blev ett fiasko. Israel behöver en militär framgång. En handfull eliminerade Hamas-ledare och en ny vapenvila där Israel dikterar villkoren är ett minikrav på framgång. Hamas har också en politisk dagordning. Dessvärre för de arma människorna som sitter fast i det överbefolkade och flyktinglägerliknande Gaza, förefaller Hamas vara lika likgiltiga för Gaza-befolkningens väl och ve som någonsin israelerna. Israel sätter stopp för humanitärt bistånd in till Gaza. Hamas sätter stopp för de av civilbefolkningen som skadats och som vill söka sig till Egypten för att få vård och behandling. Israel hoppas att nöden och skräcken för kriget ska få folket i Gaza att vända ryggen mot Hamas. Hamas hoppas att nöden och skräcken ska öka hatet mot Israel och misstron mot det konkurrerande Fatah-partiets president. Gazas innevånare är kanonmat i de krigande parternas ögon. Ingen verkar längre tro på några förhandlingslösningar. Omvärlden kan därför inte göra så mycket för stunden. Icke bindande dokument från FN: s säkerhetsråd är vapen av knallpulverkaraktär. Men det bär emot att bara sitta och rulla tummarna medan människor i Gaza förnedras och förgås. De allra flesta av Gazas innevånare vill inget hellre än att få chansen att leva utan militära hot. De vill slippa fattigdom och misär. Sverige och EU borde trycka på för att palestinierna i Gaza ska få möjligheter att lämna området. Varje rikt EU-land skulle t ex kunna erbjuda uppehållstillstånd för i vart fall 1000 barnfamiljer vardera. En futtig insats; det kan man tycka. Men det vore i alla fall en åtgärd som skulle göra betydligt större mänsklig skillnad än alla de fördömanden och uttalanden som nu staplas på världens nyhetsbyråer och redaktioner.