Riksbankens valspråk är "Härav styrka och säkerhet". Det har väl varit lite si och så med den saken - styrkan och säkerheten alltså - under somliga av de snart 350 år som banken funnits. men som sagt; de senaste åren har det varit en mer beständig ordning på torpet.
Gårdagens beslut innebär att den s k reporäntan sänks med 0, 25 procentenheter. Riksbanken anser att ekonomin i Sverige går på så pass låga varv att det behövs penningpolitiska stimulanser. En sänkt ränta antas göra den svenska kronan något billigare, förväntas göra det förmånligare för företag att låna pengar till investeringar och ska förhoppningsvis sätta lite sprutt på allmänhetens vilja att konsumera. Så är det tänkt.
Minst lika viktigt som räntebeskedet är den prognos för reporäntan som Riksbanken också lämnade i går. Bankens direktion spår att räntan kommer att ligga oförändrad en bra bit in på nästa år, för att därefter börja stiga igen. Prognosen ger en fingervisning om hur banken ser på ekonomins utveckling under det kommande året. En prognos som regering, politiska partier, banker, företag och alla vi vanliga dödliga kan förhålla oss till. Den som t ex planerade att gå till banken för att binda sina bolån för flera år framåt; bör med stöd av Riksbankens prognos, kanske vila på hanen.
Man kan ha tusen och en uppfattning om Riksbankens räntebeslut. Vilket många också har. Huruvida Riksbankens räntebeslutande direktion tar några intryck av alla dessa - ofta tvärsäkra - uppfattningar är omöjligt att säga. Det är heller inte så viktigt. Riksbankens lagstadgade självständighet innebär inte något som helst förbud att lyssna på debatt och meningsyttringar. Självständighetens kärna är däremot att det är förbjudet för andra statliga myndigheter - främst regering och riksdag - att ge ens en antydan om penningpolitiska direktiv till Riksbanken.
Behovet av en självständig Riksbank växte fram ur erfarenheterna av tjugo års politiskt styrd inflations- och devalveringsekonomi. Penningpolitiken underordnades då kortsiktiga politiska behov hos riksdagens styrande majoriteter. I början av 1990-talet djupa ekonomiska kris kom vi till vägs ände. Några år in på 1990-talet inleddes Riksbankens nuvarande regim. Betydelsen av den självständiga ställningen och uppdragen att hålla inflationen i schack och att säkra betalningssystemens stabilitet kan knappast överskattas.
Riksbanken utgör en vital del av det maktdelningssystem som råder inom den ekonomiska politiken. Regering och riksdagsmajoritet är inte allenarådande. Det är t ex intressant att notera att Riksbankens bedömning av tillväxttakten i den svenska ekonomin delvis är annorlunda än regeringens. Det är sunt och bra. När alla drar i väg åt samma håll kan det lätt dra iväg för långt.